Spritmuseum öppnar i Stockholm. Man räknar med 100 000 besökare per år. Fokus är ”svenskarnas bitterljuva förhållande till alkohol”. Samtidigt säger museichefen Ingrid Leffler: ”Vi berättar om bruket, inte missbruket”.

Jag har räknat ut hur många alkoholister det finns i världen, berättar jag på mina författarresor. Sedan frågar jag publiken vad de tror att jag kommit fram till. Oftast händer samma sak, folk skruvar på sig, efter en stund föreslår någon en hög siffra. Aldrig under ”flera miljoner”. Nästa person föreslår alltid en ännu högre siffra. Efter det köpslår man, och det händer att någon skriker: 30 miljarder! De som har koll på statistiken påbörjar en avancerad huvudräkning, var tionde svensk … vad blir det … och i hela världen? När summerandet pågått en stund avslöjar jag siffran: Jag kan inte räkna så långt, säger jag, så många alkoholister finns det i världen, och lägger man till narkotikamissbruket så blir siffran, och anhörigproblematiken, outhärdlig.

Jag har länge drömt om en offentlig plats att sörja missbrukets verkningar vid. En klagomur, en sorgens pelare, ett anhörigmonument, där vi som drabbats av spriten indirekt och direkt kunde synliggöra vår sorg. Jag talar om spritens barn och barnbarn. Missbrukets äkta hälfter, mammor och pappor. Jag talar om systrar och … Read More »