Category: Krönikor 2012

Julen snurrar fort – fast på olika vis – Kristianstadsbladet 2012-12-15

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

Det är mycke nu. Men det är skillnad. När barnen var små (läs gånger tre barn) och våren kom och det var dags för idrotts- och dansuppvisningar och skogutflykter och skolavslutningar, och ungarna skulle ha sandaler och sommarkläder, och den årliga picknicken på dagis kom, med kasta boll och fiska fiskdamm, och den såklart krockade med födelsedagar, och den årliga jobbvårfesten, men vi genomförde ändå allt, som goda vuxna gör och vi glömde inte insamlingen till frökenblomman.

Stresshormonerna rusade runt och vi sprang ännu fortare och kroppen uppfattade till slut en så enkel sak som att laga fläskpannkaka som en larmsignal, och vi reagerade därför med flykt, attack eller passivitet och svordomarna haglade innanför hemmets väggar. Och som att det inte räckte fick vi även tankar på misslyckande. Ja det hände ibland att vi ville hoppa ut för ett stup. Ett år, när kraven var som värst utbrast jag: maj är inte en månad, det är en sjukdom!

Så kom december, och det var lucia, julpyssel och julkort, och det var körsång och vi samlade in rättvisemärkta julklappar till barnhemsbarnen i Lettland och julfikade på både förskolan och skolan och blev bjudna på glögg hos grannen, och vi julpyntade och köpte julklappar och planerade … Read More »

Tribute to ABF – Arbetet 2012-12-04

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

I begynnelsen fanns istiden.

Sedan kom medeltiden, vasatiden, ­stormaktstiden.

Frihetstiden, Unionstiden.

Landet befolkades från alla väderstreck.

Sedan kom bronsåldern och järnåldern.

Vi blev Svearike och vi fick statsbildning.

Vi ägde Finlands kustområden och vi ingick en tid i Kalmarunionen.

Vi frigav Finland och vi var nära att bli norrmän.

Sedan 1815 har Sverige levt i fred och frihet och vi har haft neutral utrikespolitik även i krigstider.

I vårt land bor det renar, vargar och harar.

Och sedan kom demokratins genombrott.

Och innan dess folkskolan.

Och mellankrigstiden, och efterkrigs­tiden kom.

Och stavningsreformen 1906 kom,

dt blev t, och hv blev v.

Och arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen kom.

Och den politiska och sociala demokratiseringen.

Och folkbildningen.

Och nu fyller ABF 100 år – Onneksi olkoon!

Feliz Cumpleaños!

Inuuinni pilluarit!

Med sin föreläsningsverksamhet, sina sagostunder, sina vandringsbibliotek, sitt instruktionsarbete.

Sitt organisationsarbete

Sin bildningsiverentusiasm.

Sina dragspel, sina små och stora för­fattare.

Poeter.

Våra agitatorer.

Med sin långt-in-i-skogsarbetarkojorna- och sjöfolkskultur.

ABF med sina svampkorgar, sitt SFI.

Sin Bok För Alla.

Vår läshunger.

Sitt ljumna kaffe, sina hemsvarvade ­bullar.

Sina arbetarmålningar, sina linoleumgolv.

Sina källarlokaler.

Kärleksfulla möten.

Med sina kamratcirklar, ämnescirklar.

Bildningscirklar och studiecirklar.

Sina lysrör.

Sitt tennbroderi, sin folkdans och ­körsång.

Sin Line dance, Qigong och sin hjärt- och lungräddning.

Träslöjden och matlagningen.

Vårt EU och vår Euro.

Sin klimatskola.

Sina feministiska och socialistiska ­fullsatta forum.

Vill du kanske bygga din egen hemsida?

Lära dig Word, Excel eller Powerpoint?

Facebook och Twitter.

Vill du klara dig på egen hand i Florens?

Vill … Read More »

Den skeva bilden – var är kvinnorna? – Kristianstadsbladet 2012-11-17

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

För några år sedan reste jag till London med en av döttrarnas skolklass. Vi besökte Mdam Tussauds, poserade med Brad Pitt, Beckham, Gandhi, Mandela, Beatles, Michael Jackson, Louis Armstrong, Pavarotti, Dickens, Johan Wayne, Shakespear, Napoleon, Björna Borg och alla andra hjältar.

Men något stämde inte, och jag försökte att inte bli upprörd eftersom jag vet att upptäckten av ”kvinnor” är ett sentida fynd. Jag drog med dottern till Benazir Bhutto, som stod där och såg så ensam ut tillsammans med Magreth Thatcher bland de manliga världsledarna. Jag höll en kort föreläsning – så här ser världen inte ut! Jordens befolkning är till hälften kvinnor. Och just Benazir Bhutto var den första kvinnliga regeringschefen i ett muslimskt land berättade jag, och det finns fler begåvade kvinnor än Julia Roberts, Meryl Streep och Jennifer Lopez.

När vi fotograferat Spindelmannen, Påven ochChaplin snubblade vi till slut ut i receptionen. Där påtalade jag läget, att om bara ledningen på Madame Tussauds ansträngde sig lite, så skulle nog saker kunna rättas till. I alla fall förbättras. Som läget var nu kunde barnen lätt tro att varietéartisten Joséphine Baker var den enda sångerskan och dansösen i världen. Och Museum Erotica i Köpenhamn världens enda museum med kvinnor.

En gång betraktade jag mig som ”räknefeminist”.

Jag räknade … Read More »

Överklasslitteraturen borde få pris – Arbetet 2012-10-26

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

Jag deltar i ett samtal.

Kvällens fråga är om termen arbetarlitteratur är användbar i dag. Nu när det ifrågasätts om det finns arbetare och arbetslinjepartiet fattar de viktiga besluten. Borde termen arbetarlitteratur ersättas med ”underifrånlitteratur”, ”samhällslitteratur” eller ”klasslitteratur”?

Som vanligt går jag via mig själv för att förstå resten av världen.

När jag debuterade med Svinalängorna ärades jag snabbt med flera tjusiga litterära titlar.

Arbetarförfattare (klassproblematik).

Invandrarförfattare (från Finland).

Minoritetsförfattare (tillhörde minoritetsgruppen sverigefinnar, som tillsammans med romer, samer, tornedalingar och den judiska befolkningen fått status som minoritetsgrupper, med särskilda rättigheter på sitt eget språk i Sverige).

Feministisk författare (flickor, mammor i huvudrollen, ”kvinnosamtal”).

En präst ägnade tid åt att läsa det jag skrivit ur sitt perspektiv. Hon hade strukit under alla sidor där det förekom bön. Jag hamnade snabbt på Svenska Kyrkans scen på bokmässan.

Själv tyckte jag att alkoholproblematiken var ett ganska stort tema. För detta tilldelades jag aldrig någon titel. Alkoholförfattare?

Jag kände mig tyngd av titlarna. Mitt författarskap hade just börjat och min dröm hade i första hand handlat om att bli författare. Och som så många värjde jag mig mot begreppet arbetarförfattare. Uppfattade det som reducerande.

Jag har ändrat uppfattning och medverkar i dag gärna till att värna den stolta traditionen ”arbetarlitteratur”, nu när jag läst på (läs på … Read More »

Vänskapen svåra storhet – Kristianstadsbladet 2012-10-15

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

Höstastern slår ut trots att frosten motarbetar den. Kärleksörten vägrar vissna. Jag drar ett djup andetag när jag hämtar tidningen. ”Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är.” Vems är orden som gör mig sällskap?

Vad är vänskap?

När omgivningen svarar verkar vänskapen tas för given.

Vara något ohotbart.

Hon finns alltid där för mig.

Hon är min spegel, min klippa…

Hur kan något vara för evigt?

Det mesta jag trott på har inte varat för evigt.

En oläst bok står i hyllan. Francesco Alberoni, sociologen som skrev ”Förälskelse och kärlek”, ”Erotik”. Det är först nu jag behöver ”Vänskap”. Böcker är som trogna vänner, väntar på sin tid i våra liv? Alberoni gör skillnad på kärlek och vänskap. Han menar att kärleksrelationen innefattar ett kontrakt där svek ingår som möjlig tanke (vi kan vara otrogna, träffa en ny, vi är fria att lämna etc.).

Vänskapen är inte rustad för svek. Vänskap har ett starkt etiskt drag och kan inte existera utan ömsesidigt moraliskt beteende. Det är därför vänskap, kanske tvärtom vad många tror, ställer högre krav på motparten, än vad kärlek gör.

”Vänskap är den etiska formen av eros.”

Jag bor vid ett träsk. Det finns träd här, och fåglar. Utanför fönstret irrar skatan, men jag är … Read More »

Läsandets läkande förmåga – Kristianstadsbladet 2012-09-22

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

Det är litteraturfest i södra Danmark. Taxin kommer tre min sent, så får jag vänta på bussen någon minut, så får jag vänta elva minuter på Arlandatåget, så kommer jag till incheckningsautomaten sju över, men den stängde fem över, så tar de inte mot väskan, så missar jag flyget, så får jag lägga till sjuhundra kronor, slå mig ner på fiket och vänta på nästa plan. Stress i Köpenhamn, jag snubblar till slut ombord på sista tåget till Flensburg, där jag äntligen når hotellet vid midnatt.

Med mig på resan har jag ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?”, Jeanette Wintersons osentimentala självbiografi, som beskriver hur hennes strängt religiösa adoptivmamma, Mrs Winterson, läste bibeln om natten och citerade den på dagen. Den ”yttersta dagen” låg ständigt runt hörnet och djävulen hade lurat på henne fel barn. Jeanette Winterson tillbringade ofta nätterna utomhus eller i kolkällaren. Så straffades den olydiga, besvärliga och ilskna flickan.

Jag kramar Jeanette Wintersons bok under läsningen. Hon flyr inte bara sin despotiska mamma, bibelorden, utan också från industristaden Manchester och en framtid på hundkexfabriken. Jeanette Winterson behövde orden (”olyckliga familjer är sammansvurna i sin tystnad”) men när Mrs Winterson upptäcker dotterns hemliga bibliotek under sängen anordnas ett bokbål på … Read More »

Det här gjorde vi bra tillsammans – Arbetet 2012-09-25

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

Går mellan Abisko och Nikka­luokta en sen vecka när sommaren övergår i höst. Vandringen börjar i en av Sveriges nationalparker. Jag tänker på saker vi är bra på i Sverige: sortera skräp, exportera demokrati och jämställdhet, organisera välfärd, lösa konflikter på fredlig väg. Vi är också bra på att skapa små naturum som berättar om gnejs, regnskugga, permafrost, småspov och renskötsel – i nationalparken. Och det är gratis. Eller gratis och gratis. Jag tänker att vi i Sverige också är bra på spara pengar tillsammans.

Det visade till exempel Denise Lopez när hon samlade ihop 55 000 kronor till de bulgariska bärplockarna i Stockholm över en natt när staterna inte lyckades lösa problemet. Författarna i Noveller för Världens barn har tillsammans dragit in 75 miljoner kronor till Världens Barn sedan första boken såg dagens ljus 2004. De största gåvogivarna är privatpersoner som skänker en mindre summa och får ­boken som present. Tillsammans kan vi.

Och det visar även nationalparkerna, som precis som mycket annat fint i samhället är finansierade av oss människor tillsammans. Medborgare Olsson knegar, pröjsar skatt och vips så har vi vägen utanför dörren, har vi vårdcentralen. Har vi skolböckerna vid skolstarten, kvällslyktans sken på vägen hem från krogen, ambulansen, brandbilen. Ofta tänker … Read More »

”Som att dö inifrån och ut” – Kristianstadsbladet 2012-06-16

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012. Kommentering avstängd

Råkar slå på kunskapskanalen när irakiskfödda Zainab Salbi TED-talar på temat kvinnor i krig, drömmar om fred.

En flicka väcks av ett tungt ljud, explosioner. Allt skakar, sängen, golvet, hennes hjärta. En lysande halvcirkel färgar himlen med färger så starka att hon måste blunda. Flickan ber en tyst bön, i hemlighet tackar hon för att roboten inte dödar hennes familj. I trettio år känner hon sedan skuld för bönen. Roboten landar på hennes brors väns hem och dödar hans bror, far, men inte hans syster, mor. Efter förlusten besöker mamman sonens skola, hon samlar in alla foton hon kan på sin nu döda son.

Salbi är flickan som väcks i natten, som sedan flyr till USA bara nitton år gammal med pappa som var Saddam Husseins före detta privatpilot. Salbi är inte ett namnlöst krigsoffer från ett fjärran krig, en mediebild av en överlevande med rädda ögon, klädd i smutsiga kläder, som inte har några drömmar. Salbi är grundare av Women för Women International, som hjälper kvinnliga krigsöverlevande att återfå livet.

Salbi växer upp med krigets färger; röda som blod och eld; bruna som tonerna av jord som exploderar i ansiktet; silvriga som sprängda robotar. Hon växer upp med ljudet av krig; skottlossning; det ödesmättade … Read More »

Drogen som äter upp den vi älskar – Arbetet 2012-06-05

Posted on januari 4th, by susanna in Krönikor 2012, Okategoriserade. Kommentering avstängd

Spritmuseum öppnar i Stockholm. Man räknar med 100 000 besökare per år. Fokus är ”svenskarnas bitterljuva förhållande till alkohol”. Samtidigt säger museichefen Ingrid Leffler: ”Vi berättar om bruket, inte missbruket”.

Jag har räknat ut hur många alkoholister det finns i världen, berättar jag på mina författarresor. Sedan frågar jag publiken vad de tror att jag kommit fram till. Oftast händer samma sak, folk skruvar på sig, efter en stund föreslår någon en hög siffra. Aldrig under ”flera miljoner”. Nästa person föreslår alltid en ännu högre siffra. Efter det köpslår man, och det händer att någon skriker: 30 miljarder! De som har koll på statistiken påbörjar en avancerad huvudräkning, var tionde svensk … vad blir det … och i hela världen? När summerandet pågått en stund avslöjar jag siffran: Jag kan inte räkna så långt, säger jag, så många alkoholister finns det i världen, och lägger man till narkotikamissbruket så blir siffran, och anhörigproblematiken, outhärdlig.

Jag har länge drömt om en offentlig plats att sörja missbrukets verkningar vid. En klagomur, en sorgens pelare, ett anhörigmonument, där vi som drabbats av spriten indirekt och direkt kunde synliggöra vår sorg. Jag talar om spritens barn och barnbarn. Missbrukets äkta hälfter, mammor och pappor. Jag talar om systrar och … Read More »

Alla dem som verkar i det tysta – Kristianstadsbladet 2012-05-19

Posted on maj 21st, by susanna in Krönikor 2012. No Comments

Som så ofta, jag befinner mig på resande fot. Stiger av och på tåg i Höör, Hässleholm, Borås, Kalmar. På nätterna vaknar jag på olika hotellrum, eller kanske i ett rum på en folkhögskola. Under de mest intensiva resperioderna vet jag inte vilket håll toaletten ligger på natten.

På Värnamo station står en staty. En smal kvinna klädd i en enkel klänning. Hon bär en trave ved på axeln: ”Hyllning till dem som inom våra folkrörelser verkade i det tysta”. Det är konstnären Lena Lervik från Kristianstadsom får mig att resa vidare i tankarna.

Hur vi berättar, och varför.

Vem berättar, och på vilket sätt.

Skulpturer, oljemålningar, film, musik, litteratur.

Tåget kör genom Bro, Röstånga, inne i djupa skogen lägger nätet ner och jag får anledning att se mig omkring i det vackra landskapet. En timmes väntetid i Värnamo, hinner besöka en skoaffär och Snipen, ett morgonöppet café. När jag sitter där med kaffet och ostfrallan ser jag Värnamoborna ila förbi. Dessa små orter, var bor alla, vad jobbar folk med? Inges el utanför fönstret, säljer dammsugare och stavmixar. Lampbutik finns såklart, en modebutik och många andra småföretag: tandläkare, bokhandel, möbler. Arvids Kontorsvaruhus.

Fikat kostar fyrtio kronor, jag ser mig omkring. New Yorktapet i svartvitt pryder en hel … Read More »