Bibliografi
Oktober i Fattigsverige
”Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.”
”Boken ser ut som en bönbok komplett med märkband, det är kongenialt. Detta är en sekulär katekes om människovärde.”
Sydsvenskan
”Ett starkt vittnesmål”
GP
”Istället formar sig Oktober i fattig-Sverige mer och mer till en stridsskrift /…/ Det är bra, stundtals lysande. Det är mycket möjligt att detta är en av de viktigaste böcker som jag har läst på mycket länge. Det var länge sedan ursinnet, klasskänslan, gick att inkarnera på det här sättet. Det gör ont. Det är verkligt. Det är grymt. Det är storartat.”
Helsingborgs dagblad
”Hon skriver – hur paradoxalt nog det än kan låta – på en och samma gång mer ofokuserat och stringentare. Ur det oborstade, det inte fullt färdigslipade, ur det råa och nakna stiger något äkta och större. Texten tar snart ett kvalitativt språng. Blandingen är ytterst effektfull. Tonen förändras, blir distinkt och glasklar – vass. /../Dagboken är full av sår, av smärta och skam. Texten blöder.”
Kulturen
”I likhet med författare som Åsa Linderborg, Johan Jönson och Kristian Lundberg har hon en trollskärva i ögat som gör att hon ständigt tvingas se samhällstillvaron underifrån. Överallt, i en avvärjande gest, en bortvänd blick, tycker hon sig känna igen fattiga människors stumma erfarenheter. Lukten av skam.”
DN
Håpas du trivs bra i fengelset
Det gör mer ont när du återuppstår från de döda än när du dör. Skulle vilja döda dig. Nu tvingas jag att gå igenom allting en gång till. Fast baklänges. Och du svarar inte på brev. Människor i fängelse svarar inte på brev.
”Den är så utan garderingar. Den är så ful och vacker och hemsk och rörande, så stor och på riktigt. Den är tårar och skratt, och den stärker mig i min tro på att litteraturen fortfarande också kan ha en ställningstagande, samhällelig betydelse.”
Hufvudstadsbladet
”Jag har bara snuddat vid hur den här boken är skriven; metoden är mycket sällsynt idag. Hela romanen tycks utgöra en råsop mot den vackert skrivna skönlitteraturen, det är korthugget, rappt, syrligt och frätande. En bok som får Charles Bukowskis romaner om Henry Chinaski – ökända för sin råhet – att nästan förefalla skönandliga.”
Svenska Dagbladet
”…starkt, oändligt upprörande, ofta plågsamt att läsa. Men det som verkligen får romanen att glöda är Susanna Alakoskis säregna sound. Hon tar de slitnaste vardagsorden och får dem att glittra som tomtebloss.”
Tidningen Vi
”…en bok som jag helhjärtat vill uppmana er att läsa. Den berättar om vår historia. En undanskymd och skamlig del av vår gemensamma, moderna, svenska historia.”
Dagens Nyheter
”…en drabbande skildring av hopp, förtvivlan, sorg, ilska – och en syskonkärlek som aldrig falnar. Även stilistiskt är romanen en fullträff.”
Folkbladet
SVINALÄNGORNA
Det kändes som att hela min längd fick plats i en gaständare, som kunde eldas upp i små små doser när mamma och pappa tände sin hemmarullade cigaretter. Jag brann nog lika vackert som ett tomtebloss. Jag brann nog lika vackert som en glödlampa som just gått sönder. Poff!
”Det är en klasskildring som svider – visst. Men dessutom, tänker jag, en tidsskildring som lyckas vara lika tydlig som tidlös. Storartat.”
Kulturnyheterna
”Utan författarens skarpa iakttagelseförmåga och avväpnande humor skulle den här boken vara outhärdlig läsning, nu har ”Svinalängorna” i stället blivit en av de mest fängslande och underhållande romaner jag har läst på många år.”
Svenska Dagbladet
”…en roman om klass, integritet och kön som länge efterlysts i den samtida svenska litteraturen.”
GP
”Svinalängorna kunde ha blivit en i raden av sociala eländesromaner, präglad av goda och korrekta tankar, men genom sin fräna realism och sitt skickligt genomförda barnaperspektiv undviker Susanna Alakoski alla klichéer. Det litterära Ystad blir aldrig som förr.”
Aftonbladet
Guldfisken
”Det är sommarlov. Tiia och Peggi skrotar omkring i Ystad. Även om man inte gör något särskilt händer det spännande saker. Tiia och Peggi råkar i slagsmål, blir nästan hajmat och majsormen Sirväs håller på att dö under ett rymningsförsök.
Tiia har ett sommarjobb också. Hon ska passa Antikhandlare Mörners guldfisk och vattna hennes kaktusar. Tiia har lovat att gå dit ensam, men såklart följer Peggi med. Och Harri och Jakob.
Guldfisken lär sig pussas och får smaka både chips och glass. Men att ta hand om guldfiskar och kaktusar är inte så lätt som man kan tro…”
”Susanna Alakoski skriver med värme och inlevelse om barns tankar och planer, jag längtar redan efter den tredje boken i serien om Tiia.”
Ystads Allehanda
” Det är gott om situationskomik och roliga replikväxlingar.”
”Det här är en berättelse med smidigt insmugglade budskap om respekt för olikheter i en i övrigt typiskt barnbokshumoristisk skildring av barns liv i en vuxenvärld.
Jag tror att många unga med rätta kommer att sluka den.”
ST
Dagens Harri
När man cyklar i Ystad på sommaren får man flugor i halsen. Så jag gapar inte när jag cyklar genom skuggiga gläntan i Sandskogen. Jag heter Tiia och går i klass 4B.
Tiias pappa Olli är mammapappa. Det betyder att man är både mamma och pappa. Men en liten familj är också en familj, särskilt om man har en bästis som Peggi som man kan fira knytjul med.
I Tiias och Peggis klass går Elvina som har blivit smal som en sticka sen hennes föräldrar skiljde sig. Där går Lovisa som envisas med sprutparfymer och hårspray trots att Tiia är allergisk och får nysningsattacker. Och där går Harri. Harri som är irriterande och jobbig och knäpp. Det är konstigt egentligen, tycker Tiia. Att det ändå går att tycka om någon som man inte gillar.
”Med en imponerande fingertoppskänsla utför hon ett växelspel mellan små och stora frågor, ljus och mörker, humor och allvar, och ser till att varken hamna i det tråkigt politiskt korrekta diket eller i det putslustiga på den andra sidan av vägen. Alakoskis debut lovar med andra ord gott inför kommande böcker i serien om Tiia.”
Svenska Dagbladet
”Det är alltså inte mycket action i boken, tack och lov. Utom på det språkliga planet. Alakoskis styrka är att hon kan skriva snärtigt, humoristiskt, träffsäkert och med absolut gehör för vanliga barns vardag ur barnets perspektiv. Den förnumstiga och lite tillgjorda vuxenrösten, som är så vanlig i barnböcker, lyser helt med sin frånvaro i Dagens Harri.”
GP
”Dagens Harri tar upp viktiga frågor som död, kärlek, vänskap, klass, genus och klassrumshierarki utan att förlora sig i vuxenvärldens förnumstighet. Alakoski låter Tiia iaktta och reflektera på ett trovärdigt och ömsint sätt.”
UNT
”De är befriande tuffa de här svartklädda tjejerna. Och det är ju skitslakul med språk. I Urbanspråkets fall nog en hälsning till Tofslan och Vifslan, logiskt med tanke på att Olli är finlandssvensk./…/ Men det är Alakoskis språkglädje mer än vad som ska hända som får mig att se fram emot de ytterligare Tiiaböcker som förlaget flaggar för.”
Expressen
”Det är med en verklig fingertoppskänsla som hon låter oss komma in i Tiias värld av stort och smått, av glädje och sorg, av ljus och mörker.”
Ystads Allehanda
BÖCKER SUSANNA VARIT REDAKTÖR FÖR ELLER MEDVERKAT I:
TALA OM KLASS
Klass finns. Klass väcker känslor. Klass ger skillnader i makt, status, lön, hälsa, boende och arbetsvillkor. Trots detta förnekar vissa att klass finns. Men skillnaderna består och har i många fall ökat. Därför måste vi tala om klass.
Susanna Alakoski och Karin Nielsen
”Det är en mycket välkommen och viktig bok. Om klassresenären har det förvisso skrivits förr, men det har ofta varit mannen som stått i centrum. Som en av författarna, statsvetaren Maria Jansson, visar så tenderar berättelserna om den kvinnliga klassresenären att ha en helt annan struktur. Mannens klassresa får ofta formen av en succéberättelse. Han som började med två tomma händer och mödosamt arbetade sig uppåt till framgång. Den kvinnliga berättelsen påminner i stället om Askungen, om att genom sin ”godhet, skönhet, flit och obefläckade dygd bli upptäckt av en prins, eller åtminstone av kontorschefen”. Här handlar det om att anpassa sig till någon annans blick eller att så bra som möjligt smälta in i det befintliga systemet.”
Svenska Dagbladet
”Personliga, analyserande, rasande och kärleksfulla reser de femton kända och okända skribenterna också genom ett Sverige i förändring.”
Aftonbladet
”Jodå, lika modigt som författarna biter huvudet av skamspöket i klassgarderoben, lika rättframt konfronterar de den elaka viskningen om bristen på smak och stil. Redan på omslagsbilden paraderar en trotsig armé av porslinshundar och katter, med eller utan guldplätering.”
Västerbotten – Kuriren
LYCKLIGA SLUT
Hittills i mitt liv har jag bara träffat två kvinnor som svarat nej på frågan om hon blivit utsatt för våld, eller hot om våld från en man. Jag har bara träffat en enda kvinna, i hela mitt liv, som svarat nej på frågan om hon någon gång mött oönskade sexuella kommentarer eller sexuella inviter/påhopp och/eller trakasserier. Fler än vad jag någonsin trodde har blivit utsatta för våldtäktsförsök eller blivit våldtagna. När jag tog initiativ till Lyckliga slut frågade jag hundratals kvinnor om de ville medverka med sin berättelse. Så gott som alla svarade att de hade något att berätta, men att de inte vågade, eller kunde. Av hänsyn till mannen. Av hänsyn till barnen. Till släkten. Kollegorna. Av hänsyn till sig själv? Vänner, släktingar avråder kvinnor att berätta, för vad händer om man berättar?
Susanna Alakoski
”Under några dygn har jag läst, uppslukad, med darrande händer och många tankar. En gammal huvudvärk gör sig påmind. ”Så levde de lyckliga i alla sina dagar” triumferar sagan. Men så är det inte.”
Kristianstadbladet
”Lyckliga slut är kollektivt befriande för alla som i någon bemärkelse identifierar sig själv som kvinna. För även om inte alla drabbas så riskerar alla att drabbas. Riskkalkyler har inget på det här området att göra eftersom könsrelaterad fysisk eller psykisk kränkning av kvinnor inte följer några mallar eller system. Det är tillräckligt vanligt för att varje normalbegåvad kvinna ska leva med ett riskmedvetande livet igenom.”
Svenska Dagbladet
”Likaså måste vi vara ärliga med våra egna föreställningar om kärlek, om manligt och kvinnligt, skuld och oskuld; föreställningar som sannolikt ligger till grund för att så många kvinnor finner sig i destruktiva relationer. Först då vi gjort upp med destruktiva myter kan vi se fram emot ett ”lyckligt slut” i berättelsen om kvinnan och mannen.”
Sydsvenskan
FEJKAD ORGASM
Kvinnors sexualitet, inte minst kvinnors orgasm är både omdebatterad och väldokumenterad.Den är en av de vanligaste frågorna som tas upp i frågespalter och personlig rådgivning. Den fyller spaltmeter efter spaltmeter i kvällstidningarnas helgbilagor och i vetenskapliga tidskrifter. Men varför är det så få som pratar om fejkad orgasm?
Susanna Alakoski och Amanda Mogensen
”Boken är varken pornografisk eller krigisk. Den är mångstämmig och innerlig. Den gör mig rörd, och hoppfull … Den tillägnas mänskligheten, och vill bidra till att befrämja den privata lyckan.”
GP
”Men samtidigt förs flera smarta och nyanserade resonemang till försvar för fejken: ett ”smidigt sätt att kontrollera situationen” och ”manifestera mitt oberoende”, säger till exempel Carin Roselli i en spännande dialog med Laura Roselli. Och de är bara två av hundratalet röster i det gigantiska samtal om sexualitet, frigörelse och rättvisa som Fejkad orgasm är.”
Expressen
”Går det att starta en revolution från sängkammaren – på riktigt? Ja, tanken verkar självklar när man läser Fejkad orgasm…”
Västerbottenkuriren
”Sex säljer, feministiska teorier gör det inte. Därför kommer Alakoski och Mogensen antagligen lyckas få en ny diskussion om makt, sexualitet och olika föreställningar om könen. Förhoppningsvis tar den plats så att fler än de redan insatta kan ta del av den.”
Kristianstadsbladet
Noveller för världens barn 2008
Noveller för Världens barn har utgivits sedan 2004. Den bygger på en idé av Mats Söderlund, och har hittills dragit in ca. 75 miljoner kronor till Världens Barn via radiohjälpen. Susanna Alakoski bidrar med en novell till samlingen 2008.
Dödssynden av Harper Lee
Förord Susanna Alakoski, Bonniers klassikerserie.
Om Strindberg
”Om Strindberg är en samling berättelser om Strindberg, ägnade att tillsammans ge gamla och nya läsare en bild av den mångfacetterade, komplicerade människan och författaren, skrivna av en celeber samling författare.”
Susanna Alakoski kommer ut som Sveriges sämsta Strindbergs expert i Om Strindberg.
Att ge sig i kast med August Strindberg – denna hyperproduktiva, instabila, livsnjutande, kvinnohatande, grandiosa mastodont till författare – är att, vare sig man vill eller inte, med blixtens hastighet transporteras in i hans värld, och den tid i vilken han lever. Och sedan ha väldigt svårt att ta sig ut.
Lena Einhorn
Från Nexö till Alakoski
Den nordiska arbetarlitteraturen är världsunik. Ingen annanstans har så många arbetarförfattare lyckats erövra en så stark ställning i de nationella litterära offentligheterna och ingen annanstans uppvisar de arbetarlitterära traditionerna en sådan bredd och kvalitet.
I denna antologi lyfts en lång rad författare fram ur den nordiska arbetarlitteraturens historia: Martin Andersen Nexø, Karl Östman, Moa Martinson, Eyvind Johnson, Per Pettersson, Susanna Alakoski och många, många fler. Dessutom undersöks relationerna mellan de nordiska arbetarförfattarna och författare som Peter Weiss, Bertolt Brecht och Gunnar Ekelöf.
Ofta ligger fokus på frågor om litteratur och klass – frågor om hur arbetarlitteraturen både ”svarar” på klassförhållanden och bidrar till att de förklaras. Men lika ofta undersöks hur dessa frågor är sammanflätade med andra frågor.
