Susanna Alakoski | Krönikor 2011
9
archive,category,category-kronikor-2011,category-9,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12.1,vc_responsive
 

Krönikor 2011

  Det är något med tiden jag är uppvuxen i. Jag har så många minnen av Fib Aktuellt och raggare, Långt ner i Halsen och Kiviksmarknad. Jag och kompisen liftade dit. Varietétälten hade exotiska namn; Top Hat, Colorado och Toledo Show. På la Pari arbetade Gunilla...

I maj 2010 befann jag mig i Finland på en författarturné och kom då i kontakt med ord jag aldrig hört förut. Jag hade flugit till Helsingfors, hemresan skulle gå med Silja Line från Åbo (jag har aldrig förut varit så glad över att just...

Innan jag åkte till Tyskland hann jag – tack och lov – se ”SCUM-manifestet” på Turteatern i Kärrtorp utanför Stockholm. När jag kommer hem åtta dagar senare har det stormat om föreställningen som fick mig och kompisen att skratta läppen av oss. Monologen baserad på...

Vad hände? Jag skrev en krönika. Det rasslade till med en sällan skådad upprördhet på mailen, på facebook. Ämnet var hemlöshet. ”Vi bygger ett vidrigt Sverige.” ”Hemlösheten är en följd av politiska beslut.” ”Men varför bygger vi detta kalla samhälle?” Jag anklagade regeringen för vanvård av människor och gjorde...

Jag skulle vilja skriva en bok. Så säger människorna jag möter på biblioteken. Nästan alla faktiskt. För att inte säga så gott som varenda läsare. Jag skulle vilja skriva en bok. Ännu fler tänker det, drömmer om det. Jag ser bokdrömmen i människornas ögon och...

Natt. Jag höll ett tal till nationen. Men talet blev en sång. Sången blev en dikt. Dikten blev en dröm: Att vi hjälps åt, vi som känner skräck. Vi hjälps åt, vi som känner sorg. Vi som känner ilska, vi hjälps åt nu. Människovärdet i Europa håller på att kapsejsa. Och i Sverige går...

Jag skulle vilja skriva en bok. Så säger människorna jag möter på biblioteken. Nästan alla faktiskt. För att inte säga så gott som varenda läsare. Jag skulle vilja skriva en bok. Ännu fler tänker det, drömmer om det. Jag ser bokdrömmen i människornas ögon och...

Bussen, det pålitligaste av allt i denna lilla by. Kommer när den ska, tar oss dit vi ska. Står som vanligt i kön, vi är morgontrötta pendlare på väg till sjukhus, skolor, kontor. Mitt morgonmöte börjar prick klockan nio. Vi har våra platser. Vi är...

Mäster Palme, läser dina anförande och tal under några snöiga veckor i februari. Många understrykningar. Som Pierre Schori skriver i boken Den gränslöse reformisten, grundbulten i din idépolitik är människors lika värde. Förankrad som du är i människans sociala verklighet. Mäster Palme, jag är socionom. Utbildad i...