Susanna Alakoski | - jag vet vad som angår mig
15255
home,page,page-id-15255,page-template,page-template-full_width,page-template-full_width-php,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12.1,vc_responsive

Jag vet vad som angår mig.

När jag är ute på bibliotek, eller föreläser på skrivkurser, talar jag ofta om skillnaden mellan romanen, självbiografin och dokumentärromanen. Dokumentärt skrivande gör anspråk på sanning. Det gör anspråk på tidskronologi, det gör inte det skönlitterära skrivandet. Och jag har heller inga sådana anspråk. Det jag däremot har anspråk på är mina erfarenheter. Och dem har jag däremot ett stort anspråk på. Det är också dessa jag använder när jag skriver.

Ja, jag vet vad som angår mig.

En författare bör ha ett litterärt uppdrag.

Böcker bör ha ett ärende.

En författare ska inte vara politiker, men en författare ska blottlägga samband som kan få politiska konsekvenser.

Säger: könsstympning, statare och förintelse, ni fattar.

En författare måste tycka om ord.

Skärmavbild 2015-09-09 kl. 14.43.57

Vill inte skriva den här boken.

Tänker skriva den här boken.

Skriver inte kronologiskt. Berättar inte kronologiskt. För jag minns inte linjärt. Hjärnan zappar mellan minnen. Kanske klarar den inte tänka på det ena eftersom det andra är insyltat. Bokstäverna är många. De lider av skolios. Det bär emot. Allt bär emot. Språket vill skritta. En spång, en landsväg. Min hand vägen ut. Bokstäverna känner sig fram med tårna.