Susanna Alakoski | Biografi
1057
page-template-default,page,page-id-1057,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive
 

Biografi

En författare bör ha ett litterärt uppdrag.

En författare ska inte vara politiker, men en författare ska blottlägga samband som kan få politiska konsekvenser.

Säger: könsstympning, statare och förintelse, ni fattar.

En författare måste tycka om ord.

En författare måste tycka om att vara ensam.

Författare är ganska tråkiga människor.

Mitt författarskap började med ett språkbyte. Minns språkbytet som en lång tystnad. Jag lyssnade in det nya, orden, ljuden, klangerna, rytmen. Därefter öppnade jag munnen och talade, som jag minns det, perfekt svenska när jag började första klass. Något av detta har jag försökt gestalta i Svinalängorna när jag låter bokens huvudperson Leena byta språk. Hon upplever det som att språkbytet sker i ett ”nafs”. I alla fall kommer hon att lära sig att tala svenska snabbare än vad hennes pappa gör.

Hur man minns, hur man berättar.

Jag kan sällan säga vad jag skriver, men jag vet alltid vad som angår mig.

När jag är ute på bibliotek, eller håller skrivkurs, talar jag om skillnaden mellan romanen, självbiografin och dokumentärromanen. Dokumentärt skrivande gör anspråk på sanning. Det gör anspråk på tidskronologi, det gör inte det skönlitterära skrivandet. Och jag heller inga sådana anspråk. Det jag däremot har anspråk på är mina erfarenheter. Och dem har jag däremot ett stort anspråk på. Det är också dessa jag använder när jag skriver.

Ja, jag vet vad som angår mig.

En författare tolkar, belyser, skriver utifrån sina erfarenheter, sin fantasi och röst, blandar fiktion och verklighet, för att få just den här berättelsen berättad.

Litteratur är att ljuga.

Litteraturen ljuger sig fram till sanningar?

Mina ämnen är klass, kön och etnicitet.

Etnicitet: Jag har bytt land, språk.

Klass: Jag har erfarenhet av fattigdom, social utsatthet, trångboddhet.

Kön: En dag upptäckte jag att jag hade ett kön.

Att plötsligt få ett kön suger.

Med tiden har dessa tre ämnen gått från att vara privata, personliga erfarenheter till att bli kunskap och genuina intresseområden. De är numera en förutsättning för skrivandet, en grundval. Jag är genuint intresserad av samhällsfrågor, sociala frågor i synnerhet.

Jag har genom åren fått många läsare. Läsare är bra folk, en slags fanbärare av de viktiga samtalen.

Lärare använder mina böcker, psykologer, socionomer. Poliser, samhällsplanerare, behandlare, sjukvårdspersonal. Gymnasieeleverna läser dem, fångarna på fängelserna. Jag kan inte säga att jag är särskilt ledsen för det.

Jag är även intresserad av Finlands krigshistoria.

Jag debuterade sent. Lika sent som Moa Martinsson, något tidigare än Elsie Johansson.

Jag lever med en bokkö i huvudet.

Det tar lång tid att skriva böcker.

Det är roligt att skriva.

Det finns mycket att säga om livet.

Jag har tre barn.

Jag är ofta i Finland.

Jag tycker om finsk tango.

Jag tycker inte om att gå i affärer.

Jag äger en röd soffa.

Kärlek är en viktig drivkraft.

Och så vidare, i all oändlighet.

Detaljer är bara viktiga när man skriver.

Susanna Alakoski

 

Krönikör i Dagens Arbete: www.dagensarbete.se

Arbetet: www.arbetet.se