Mannen utan a-kassa – AEA:s årsbok
511
post-template-default,single,single-post,postid-511,single-format-standard,bridge-core-3.1.5,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-7.5,vc_responsive
 

Mannen utan a-kassa – AEA:s årsbok

Mannen utan a-kassa – AEA:s årsbok

Minnet av mannen är tydligt. Han hade aldrig besökt ett socialkontor förut. Han hade hus, två bilar, två garage. Han var egen företagare, han hade en familj att försörja, han var van vid lyx. När jag meddelade honom, att socialbidrag endast kunde utbetalas till personer som saknade eget kapital i form av hus och bilar såg han ut att vilja mörda mig.

– Och här har man betalat in skatt i hela sitt liv.

– Ja, men så är lagen skriven, det är bara de allra fattigaste som har rätt till socialbidrag. Alla måste i första hand försörja sig på egen hand.

– Men jag är ju arbetslös.

-Hjälper inte, du kan få akut ekonomiskt bistånd, men i första hand kommer du att måsta sälja dina bilar, ditt hus.

– Och här har man betalat in skatt i hela sitt liv.

– Ja, så säger alla, men som jag sa, socialbidrag går bara till de allra fattigaste. Det är en vanlig fördom att vem som helst kan få socialbidrag och hur mycket som helst. Du är inte medlem i någon a-kassa?

– Jag är egen företagare.

– Det finns a-kassa även för egna företagare, man måste inte var medlem i en fackförening.

Mannen såg ut att vilja mörda mig ännu en gång. Dubbelmord. Och jag hade svårt att inte blänga tillbaka med samma blick. Jag blev hårt prövad. Kände föraktet krypa. Där fick han, för att han inte var med i facket, a-kassan. Ty a-kassan hade inte tvingat honom att sälja vare sig hus eller bil, han hade fått ett år på sig att komma på fötter igen, söka nytt jobb, eller lösa sin situation på annat sätt. Nu blev det socialbidrag istället och försäljning av dyra hemmet och dyra bilar som inte av lagen ansågs vara livsnödvändiga för mannens uppehälle. En hyresbostad är också en bostad säger nämligen lagen. Och man tar sig fram även med kollektivtrafik.

Trygghet. När man googlar ordet får man 300 000 träffar. Träffarna åskådliggör vårt behov av vardagstrygghet: säkra dörrar, vägar, trygghet vid sjukdom, ålderdom, barns trygghet på fritids, i skolan. Vuxnas på jobbet. Vi vill slippa terrorism, e-ämnen, miljögifter, vi vill åka säkert på tunnelbanan. Kvinnors upplevda trygghet och otrygghet studeras. Trygghet i relationer. Vår sociala trygghet. Mammpappatrygghet. Och när kungafamiljen gifter sig är Stockholm en skottsäker stad. När vi talar om hemförsäkringar och lönesystem som fungerar, eller inte fungerar, kommer vi in på ekonomisk trygghet. Även vid  tillfällig arbetslöshet behöver vi ekonomisk trygghet.

Mannen på socialkontoret var tillfälligt arbetslös, utan arbetslöshetsförsäkring. Men han bodde inte i USA. Där hade han fått gå till kyrkans soppkök med sin familj. I Sverige kom han till ett socialkontor. Han hade rätt till akut ekonomiskt bistånd under tre månader. Det är mer än soppa det. Mycket mer.

Den moderna staden är sömnlös. Vi konsumerar, producerar och transporterar under dygnets alla timmar. I jakten på välfärd och trygghet skruvas ljusnivåerna upp, allt mörker avlägsnas successivt. Trots det ökar otryggheten. Om vi istället sänker ljusnivåerna och rensar bort ljus skulle vi få vackrare och tryggare städer, tror en del arkitekter. Så sant. Och inte bara det, vi kanske i mörkret får dyrbar tid att reflektera över ordet trygghet. Mannen utan a-kassa hade det åtråvärda ljuset, men hade han det nödvändiga mörkret?