Susanna Alakoski | Kravmärkt kvinnofälla? – Efter Arbetet
559
post-template-default,single,single-post,postid-559,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive
 

Kravmärkt kvinnofälla? – Efter Arbetet

Kravmärkt kvinnofälla? – Efter Arbetet

Toppmöte – klimatmöte. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag hoppas att de radikala krafterna segrar. De som tror på att det går att backa, förbruka mindre el, färre kemikalier. Hoppas på att vi segrar som tror på en tillväxt utan fler neonfärgade gossedjur och snabba bilar. Som har tankar om en tillväxt som liksom är med på miljötåget.

Jobbtåget känner vi ju till. Men miljötåget då?

Och det är klart man är förbannad. Giftfabriker har genom alla tider placerats i fattigbyarna, bland fattigfolken. Jag citerar en gammal pedagogilåt (Wiehe) för att få vad det handlar om sagt:

 Byn var så fattig som en by brukar va

/…/
Bolaget var så rikt som ett bolag kan bli
när det helt lever upp till kapitalets logik
där man skiter i mänskor, natur och moral
och aktieägarnas vinster är direktörernas lag

Det är den vanliga visan
den gamla, kända historien
/…/

Nä, de fattiga invånarna protesterar sällan högljutt. Och så är de såklart glada för att det kommer jobb till trakten, och med det lite välfärd, i alla fall initialt. Men när generna många år senare gör uppror och barnen växer upp och är sterila eller cancersjuka, ja då har bolaget för länge sedan lämnat byn och rättegångar och upprättelse och skadestånd är bara att glömma. En dokumentärfilmare är då enda hoppet. Men den dokumentärfilmaren kan såklart sällan göra filmer från alla de tusentals platser där folk badat i giftigt vatten, odlat grönsaker i giftig jord. Man spyr varje gång man ser det, och man tänker, har de inget hjärta, de där kostymklädda som har pengar, som bestämmer i bolagen.

Så läser jag om miljörasismen, där förbifart Stockholm utgör ett tydligt exempel.

Den åttafiliga motorvägen ska gå rakt igenom Skärholmen. När den kommer fram till villaområdena runt Ekerö, Lovön och Grimstaskogen, då slinker motorvägen ner i en tunnel. Framme vid Akalla och Hjulsta går motorvägen upp i ytläge igen. Åtta filer rakt igenom de barnrikaste områdena i Stockholm. Och så är jag i Malmö, hälsar på släkten, vi åker förbi barnrikeområdet Rosengård ett antal gånger. Inga stora gröna parker där inte, inga hälsovänliga tunnlar.

Och man undrar, hur ser miljörasismkartan ut om man skärskådar hela Sverige som land, hur utbredd är den på en skala?

Begreppet Miljörasism är importerat från USA. Ett jäkla bra ord faktiskt. Säger som det är: Giftiga fabriker, miljöfarliga vägar hamnar ofta i fattiga områden medan miljön försvaras och bevaras i de rika. Fattiga saknar kunskap och ork att protestera. Vi i den välformulerade över- och medelklassen mobiliserar både våra ord och vår makt så fort det byggs i våra ungars grönområde.

Så läser jag Dagens nyheter, Ekosex.

”Grönt är skönt i sängen”.

”Ekologiska orgasmer”.

 ”Miljövänliga erektioner”.

Allt det kravmärkta paret gör är eko och återvunnet. Och det ”gröna sexlivet” går ut på att inte äta p-piller, inte använda kondom. Det handlar om att skydda sig själv från hormoner, men det går lika mycket ut på att skydda miljön (p-piller kissas ut i våra vatten, kondomer är latex). Nu talar vi alltså om ”naturlig familjeplanering”, direkt nedärvd från katolska kyrkan, hipp och utbredd i United States of America, sägs det. Och Katolska kyrkan är med och marknadsför sina egna gamla nya krafter: Inte bara moraliskt rätt, utan även grönt och ekologiskt! Vad sägs om fairtrade-gummi kondomer, gjorda helt utan animaliska tillsatser. 129 kr för tolv knull! Ekologiskt sex är dyrt mina vänner. Ett ligg med Profil eller Passion of Sweden kostar bara hälften så mycket.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Och att ha ekologisk sex är hur enkelt som helst. Man (hon) har bara en termometer vid sängen, och en penna och en tabell. Varje morgon sticker man (hon) tempen i munnen och för upp i sin tabell. Sedan är det bara (för henne) att följa kroppens (hennes kropps) signaler och när det finns graviditetsrisk så låter man (hon) bli sex. Och så har man (hon) koll på sitt sekret. Torrt och tjockt, fritt fram för sex. Och för er som inte vet och kan: Det är som när man håller på att bli förkyld, näsan börjar rinna och du får feber. Bara för henne att tolka signalerna. Och så kan man (hon) kontrollera livmoderns läge med fingrarna och gå på workshops eller ta ekosexlektioner. Sedan kan man (hon) undervisa mannen i allt hon lärt sig. Ja, och sedan är det liksom bara att slappna av och njuta.

Mycket jobb för kvinnor blir det, tänker jag.

Kan ekologiska orgasmer vara en ny kvinnofälla?

Toppmöte – klimatmöte – jag hoppas i alla fall att det inte blir ett (anti)klimaxmöte där i Köpenhamn.