Susanna Alakoski | Vann rätt låt? – Ordfront
717
post-template-default,single,single-post,postid-717,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive
 

Vann rätt låt? – Ordfront

Vann rätt låt? – Ordfront

 –        Välkommen till krönikan, Susanna Alakoski.

–          Tack.

–          Du kommer från Finland.

–          Ja, men det är länge sedan.

–          Vann rätt låt i Eurovisionsschlagerfestivalen?

–          Förr skämdes jag alltid för att Finland aldrig vann. Nu skäms jag för att de vann. Men absolut, bättre med Hard rock hallelujah än Light pop Carola. Jag tycker mycket om monster.

–          Du har ju skrivit en kritikerrosad roman, Svinalängorna, varför tror du att alla tycker att den är så bra?

–          Jag kanske skriver om finska monster?

–          Hur menar du?

–          Du vet, folk som belastar samhället, som misslyckas med sin liv, som skadar varandra, men som är rätt så mänskliga ändå på något vis, typ som Mr Lordi och hans Grrr-vänner.

–          Kulturnytt på Sveriges radio sa att din tidsskildring var lika tydlig som tidlös, är monster tidlösa?

–          Skulle tro det. Kvinnor har till exempel alltid varit ett slags monster.

–          Svenska Dagbladet skrev att du är solidarisk med de människor du skildrar.

–          Ja, jag är ju kvinna själv liksom och jag känner många barn och pappor.

–          Du har fått genomgående positiva recensioner.

–          Ja, utom av Boråsmannen, som tyckte att boken hade alla förutsättningar att bli en ”modern proletärroman av snitt”.

–          Varför tror du att ”Boråsmannen” inte gillade boken?

–          Han tyckte att den var ”hemsk så det förslår”, du vet det finns mammor i den som misshandlas, barn som far illa och alla pappor bara super hela tiden…sånt kan vara jättejobbigt om man kommer från Borås.

–          Svinalängorna utspelar sig i Ystad, men där är det väl ganska fint?

–          Ja jättefint, men min pappa lärde sig att prata svenska i Borås.

–          Gick han på SFI (Svenska för invandrare)?

–          Nej herregud, det fanns inte då, det fanns bara industrier. Han lärde sig att prata svenska på krogen: Ett sill och ett sup tack.

–          Vad lärde han sig i Ystad då?

–          Svetsa.

–          Är det inte fler författare som skrivit om just Ystad?

–          Henning Mankell har skrivit jättemycket om Ystad.

–          Det går en busstur i Henning Mankells spår i Ystad?

–          Ja, den går rakt utanför köksfönstret hos en av mina kompisar.

–          Brukar turisterna glo in till henne då?

–          Ja faktiskt, för där är inget annat att titta på på den gatan, bara hundlortar och fimpar.

–          Åker turistbussen förbi ”Kvarteret Svinalängorna” också?

–          Nej, Henning måste ha missat något.

–          Vad då till exempel?

–          Till exempel de fattiga barnen som inte bor i Afrika.

–          Menar du att det bor fattiga barn i Sverige?

–          Rädda Barnen säger det. Fast de flesta svenska fattiga barnen kommer från andra länder, ganska ofta bor dom i miljonprogrammen.

–          Nu låter det som att du är cynisk.

–          Ja, jag är cynisk.

–          Men allt är väl inte dåligt med miljonprogrammen?

–          Inte alls, det är bara så konstigt att det hela tiden är nya invandrargrupper som flyttar in där, tycker inte du det?

–          Nu tycker jag att vi pratar om något trevligare, du har fått ett pris nyligen?

–          Ja, Svenska Kommunalarbetarförbundets kulturstipendium.

–          Men GRATTIS!

–          Tack.

–          Vad ska du göra för pengarna?

–          Behålla alltihop själva.

–          Är du kapitalist?

–          Nä, jag är glad.

–          Du har blivit väldigt intervjuad den senaste tiden, ditt namn syns överallt, hur känns det?

–          Det känns bra, jag avlastar Göran Greider förstår du. Han har burit ett för tungt lass, eller klass kanske man skulle säga.

–          Jahaa…

–          Jag vet, många tycker det är för mycket kvinnor i tidningarna nu. Men allvarligt talat, när jag räknar efter (till och med med miniräknare) så är det män som har dominerat varenda offentligt skrymsle i flera hundra år, kvinnor har bara synts mycket i ett  decennium.

–          Ska du skriva fler böcker om misär?

–          Ja, jättemånga.

( Autofiktiv interju i tidningen Ordfront)