Susanna Alakoski | Misstron mot de fattiga är gammal – Aftonbladet kolumn 2011-12-05
1091
post-template-default,single,single-post,postid-1091,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive
 

Misstron mot de fattiga är gammal – Aftonbladet kolumn 2011-12-05

Misstron mot de fattiga är gammal – Aftonbladet kolumn 2011-12-05

En veckas turné i Tyskland. Hör danska talas i norr, ser alperna i söder. Gillar att det finns flera toaletter på tågen. Gillar risdesserterna. Överraskas av att det finns särskilda parkeringsrutor för kvinnor i parkeringshuset och tror först att det rör sig om en uråldrig syn, att kvinnor kör bil dåligt, men förstår sedan att det handlar om överfallsskydd när jag ser att de är upplysta. Älskar det tyska mörka brödet! Blir glad när jag ser ett par röda kryckor. Blir ännu gladare när jag ser ett homosexuellt par gå hand i hand öppet på en gata i Hamburg. Men på Hamburg Hauptbahnhof ser jag polisen köra ut de trötta frusna hemlösa. Var ska dessa människor ta vägen, om de inte ens får vara här?

”I Danmark och Sverige på 1700-talet, där levnadsstandarden var någorlunda god, framställdes fattigdomen som en svår fråga och ett viktigt problem. Men fattigdomen omnämndes inte som problem i Finland och Norge, där fattigdomen var betydligt större och svälten skördade många dödsoffer. I efterhand är det lätt att se att det var de fattiga som var det politiska problemet i Danmark och Sverige, inte själva fattigdomen.”

Perspektiv på sociala problem. Sune Sunesson professor i socialt arbete, Lunds universitet, börjar från början: 1500-talet. Jordbruken omstrukturerades, politiska system förändrades, fattiga från landsbygden sökte sig till städerna. Kostnaderna ökade, kritiska traktat mot ”tiggarplågan” publicerades. Tiggarna blev för många, och när epidemierna kom drabbades de fattiga och på något konstigt vis vändes detta mot dem själva, de fattiga sågs vara ”sjukdomens bärare”.

Nu som då.

Social historia är en komplicerad historia och misstron mot fattiga är gammal. Växlingen mellan generösa och återhållsamma fattigvårdssystem har alltid funnits. Synen på människan är föränderlig över tid och rum. Liksom synen på vad sociala problem är och hur man på bästa sätt löser och förebygger dem. Den kyliga formen av arbetslinjen är beprövad (och misslyckad) sedan 1500-talet. Begreppet arbetslöshet är relativt sentida, före 1887 talade man om försvarslösa, lösdrivare, näringslösa. I Sverige har vi sett fattighusen bli ålderdomshem, fattigvårdsstyrelserna socialnämnder, fattigvården socialvård. I dag sköter riskkapitalisterna våra gamla och driver barnens skolor.

För trettiofem år sedan kallade man rasismen i USA för ”rasproblem”. I dag säger vi slarvigt ”ungdomsproblem”, ”invandrarproblem”. ”Ensamstående mammor”, är det ett socialt problem?

Frågan individ eller struktur infinner sig. Ty att säga ”socialt problem” kan vara ett effektivt sätt att döpa om politiska misslyckanden. Och när vi nu ser rubriker om ” ilskan i Europa” så handlar det om socialpolitik och människosyn.

I ett historiskt socialt perspektiv närmar vi oss just nu 1800-talet.