Susanna Alakoski | Bildning för människovärdet – Dagens Arbete nr. 6
1562
post-template-default,single,single-post,postid-1562,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-16.8,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive
 

Bildning för människovärdet – Dagens Arbete nr. 6

Bildning för människovärdet – Dagens Arbete nr. 6

Jag blev ledsen och glad. Det är hoppfullt att de flesta tycks tro på dialog och upprustning som medel för ett socialt hållbart samhälle. Det oroar att några ser det sociala hoppet i polisiära insatser och straff. Mina tankar kretsade kring bildning. Långsiktig bildning som avgörande faktor för ett socialt värdigt samhälle.

Palmefilmen blev en älskad film. Men den kritiserades för att ha missat rörelsen bakom personen Palme. Jag håller med, den missade. Det kloka folket, var tog det vägen? Som kämpade fram stavningsreformerna, kvinnornas rättigheter att delta i det offentliga livet, föreläsningsverksamheterna, sagostunderna, organisationsarbetet, arbetarförfattarna, arbetsrätten, arbetsmiljöerna, 40–timmars arbetsvecka, två veckors semester, tre veckors semester, folkpension, rösträtt, fria skolmåltider, den allmänna sjukvårdsförsäkringen, aborträtt och partnerskapslagar?

Studiecirklar, bibliotek, folkhögskolor, studieförbund och föreläsningsföreningar. Syftet med folkbildning var, och är, att på ett demokratiskt och jämlikt sätt få medborgarna i samhället att ta till sig kunskap och reflektera över den. Vad kunskap är kan vi bråka om. Men grunden handlar om hur vi lever ett bra liv tillsammans. Hur vi bygger ett socialt hållbart samhälle.

I början av 1900-talet samlades människor i stor nöd för att fredligt demonstrera mot stora sociala orättvisor och för allmän rösträtt. Samhället svajade. Var fredliga medel möjliga eller skulle det bli revolution? Den fredliga vägen vann. Låg inte bildningen bakom det fredliga sättet?

Våld och demokrati är varandras fiender. Demokratin överlever om människorna känner att den i sig representerar människovärde, en social möjlighet.

Sprungen ur fattig arbetarklass ligger bildningen i mitt intresse. Det ligger i mitt intresse att vi pedagogiskt om och om igen förklarar och förstår varför det finns skatter. Varför allmän skola är bra. Varför allmän sjukvård är bra. Allemansrätt.Det ligger i mitt intresse att vi förstår varför det är möjligt att studera trots att man saknar stålar.Människovärdet ligger i mitt intresse och det ligger också i mitt intresse att demokratin säkerställs om och om igen. För detta krävs bildning. Och då menar jag bildning både för hög- och låginkomsttagare. Hög- och lågutbildade. Hur vi bygger det socialt hållbara samhället är den evigt färska frågan, och med vilka pengar? Och det är en lika relevant fråga för oss alla, om vi ska lägga mycket skattepengar på poliser och straff för att ta hand om ett våldsamt samhälle, eller om vi ska lägga skattepengarna på ett förebyggande socialt arbete för att förebygga ett våldsamt samhälle?

”Nödhjälp ersätter välfärden”, den feta DN-rubriken riktade sig med en viktig fråga till regeringen. Är målet uppnått nu? Är detta vad er bildning handlade om? Skålar ni i champagne? Är det nu ni vill att vi ska dansa på borden?

Om det stämmer att människans politiska minne är cirka fem år. Då måste bildningen vara ett påtagligt ständigt praktiskt vardagsjobb. Jag tror som Claes Andersson:

Vad vi gör imorgon
bestäms av vad vi gjorde igår.
Idag händer allt du märker
i övermorgon.
Om inget förutsett inträffar.

Susanna Alakoski