Susanna Alakoski | Lös problemet, EU-politiker! – Arbetet 14 mars
1693
post-template-default,single,single-post,postid-1693,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-16.8,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive
 

Lös problemet, EU-politiker! – Arbetet 14 mars

Lös problemet, EU-politiker! – Arbetet 14 mars

För trettio år sedan reste jag i Rumänien. Bedjande barn längs vägkanterna, sjuka människor som bar tungt. Matta blickar, krökta ryggar. Bostadsområden som boskapsområden. På en fattigdomskonferens i nutid visade fotografen bilder från landet jag rest i som ung: Samma bedjande barn, sjuka människor, matta blickar, krökta ryggar. Bostadsområden alltjämt som boskapsområden. Botbara sjukdomar nu obotbara. Rangliga, rickiga, leriga vägar.

Förfasandets suckar spred sig i rummet.

Min stilla undran: Hur kan vi sitta på konferenser i dag och förfasa oss över bilder som vittnar om exakt detsamma som jag såg som tjugoåring?

Hur kan det inte ha blivit bättre på trettio år?

EU-snillen diskuterar i dag problem som för länge sedan borde åtgärdats. Och eftersom problemen inte har åtgärdats hör vi nu tokförslag som ”förbjud tiggeri”.

Förbjud tiggeriet?

Lös problemen!

Säger jag.

I fjol rapporterade radion om Serbiska romer. Av miljontals euro som EU gett i bidrag till Serbien de senaste åren, med syfte att skapa bättre levnadsförhållanden för romerna, nådde endast en liten del målet. EU-slanten som skulle underlätta livet i de flyktinglika kåkstäderna, vart tog den vägen? ”Bara Gud vet”, hördes sucken som kom ur Dusko Jovanovic romska mun.

Om det vore så väl, att bara Gud visste.

Vem sköter EU-stålarna? Alltså överföringar, in- och utbetalningar, kontrollsystem, sådant? Varför fick de romska hushållen inte det de lovats: ved, vägar, mediciner? Ministrarna harklade sig: ”EU misslyckades med transaktionerna”, såklart tillsattes en utredning. Under tiden har romerna det som romerna alltid haft det. Illa. Mycket illa. Och år läggs till år, och så länge år läggs till år så har vi våra knäsittande EU-grannar i gatuhörnen. Dom som har det svårast. Dom som inget har. Vars livssituation EU-snillena misslyckats med att styra upp i minst trettio år.

Jag vill vara tydlig. Vi är EU-medborgare. Oavsett hur vi röstade, detta blev det demokratiska utslaget. Och jag är så tacksam för att EU inte stiftade lagar som endast tillåter rika män­niskor och akademiker att röra sig fritt i Europa. Fattiga människor har tack och lov samma frihet/rättighet. Direktör eller arm, det spelar ingen roll. Är du EU-medborgare så är du. Detta gäller tills nya demokratiska beslut har fattats. Och därför ska tak och golv byggas åt alla. Våra EU-grannar är här för att dom har det dåligt där. På samma sätt som vi svenskar kan söka en ny njure i Tyskland, söker den fattige romen sin överlevnad hos oss. Drivkraften heter livet.

Jag är övertygad om att folk helst bor i sina hemländer. Bland sina nära och kära. Vi vill verka där vi har våra rötter och familjer. Övertygad är jag även om att det går att lösa fattigdomsproblem. Välfärd.

Politik är det redskap som borde använts.

Politik är det redskap som nu måste användas.

Kära EU-snillen, det är ni som är politiker. Ni har fått förtroendet att utöva statskonsten till samhällsvisioner. Våra och era. Ni besitter makten. Ni sitter på plånboken. Ni får ge order. De knäsittande är här på grund av samma gamla fattigdom och elände. Vardagen funkar inte för romerna. De behöver få ett liv.

Hur kan ni inte ha lyckats lösa problemen för Rumäniens folk på trettio år?

Hade jag varit EU-politiker hade jag begått politisk harakiri.

Susanna Alakoski