Susanna Alakoski | Mäktigt mycket att visa och berätta – Krönika Arbetet 13 februari
1775
post-template-default,single,single-post,postid-1775,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive
 

Mäktigt mycket att visa och berätta – Krönika Arbetet 13 februari

Mäktigt mycket att visa och berätta – Krönika Arbetet 13 februari

Helt enkelt dags nu. Vi ska ha ett arbetarmuseum i Hufvudstaden. Ett stort ett. Brett, och minst tio våningar. I alla fall om vi ska synliggöra en promille av de arbetare som sytt, murat, svetsat, svarvat, tvättat, skurat. Kört bussar, lagat spårvagnar, städat garage och skolor. Skött djur och golfbanor. Lagt asfalt, röjt snö, skött gamla, unga och ALS-patienter. Borrat. Sågat. Skeppat, lagrat. Klättrat högt, krupit. Målat, skrapat, hantlangat. Tröstat dagisungar. Kokerskans vardag, elkillens, vaktmästarens, traktorförarens, ekonomibiträdets och våra moderna bemanningsanställdas liv ska skildras. Men om IF Metalls 118 åriga historia också ska få plats tror att vi behöver ett helt kvarter.

Läs hela krönikan här