Susanna Alakoski | DN KULTUR 2016.03.19
15806
post-template-default,single,single-post,postid-15806,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-16.8,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive
 

DN KULTUR 2016.03.19

DN KULTUR 2016.03.19

Det är oktober. Vinden fräser. Björkar förtrollade av höstsol. Gör ett sedvanligt författarbesök på ett sedvanligt glesbygdsbibliotek. Råkar vara den sista ensamkommande författaren som placeras på gigantiska Åsele Wärdshus. Öde korridorer. Byggarbeten pågår. Fikar på kepshaket bredvid. Råkar höra samtal. Bert Karlsson tar över raststället inom kort och öppnar flyktingförläggning.

Utanför det blivande boendet ålar Ångermanälven tryggt. Tiden vi lever i så otrygg. Så osnygg. Påkar, knivar, järnrör flyter med strömmen som vår tids surtimmer. Gränser och kontroller. Identifikationstvång och hatmobbar.

Så många ord nu, om vilket land Sverige är. Har blivit, skall bli. Kostnader. Procent. Och de som sitter på knä. Med sina kupade muggar, ropandes på politik. Också jag påverkas. Kan vi ta emot fler. Klarar vi. Tänk om det är sant, att invandringen är det värsta Svea rike kan drabbas av? Läs vidare här: https://www.dn.se/kultur-noje/en-flykting-korsar-vart-spar-och-forandrar-oss/