Susanna Alakoski | PAX nr 3 2017
15832
post-template-default,single,single-post,postid-15832,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-16.8,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive
 

PAX nr 3 2017

PAX nr 3 2017

Dimman sammanpressad i dalgången. Narsarsuaq där under. Planet cirkulerar en timme över glaciären som sägs motsvara vägen mellan Köpenhamn och Kapstaden. Folk vill bygga, men det fattas pengar till material, löner, fattas pengar till frakter, det fattas pengar till ja allt. Säger damen som sitter bredvid mig medan kaptenen försöker landa. Det går inte.

I stället flyger vi norröver. I Kangerlussuak skiner solen. Så hamnar vi på ett annat äventyr än det tänkta. Vi hamnar i bussen som tar oss till Russelglaciären. Jaktfalken flyger lågt efter byte. Floden drar med sig lera från glaciären. Vattnet är märkvärdigt vitt. Myskoxarna betar i sluttningen och berättelsen om amerikanarna lever. Amerikanarna byggde flygplatsen. Byggde vägen. Till höger ligger fältet där handgranaterna testades. Till vänster berget som användes när mottagningen på flygplatsen kajkade. Amerikanarna, amerikanarna. Läs vidare här: http://www.svenskafreds.se/pax/kronikan-globalt-aurora-borde-ova-pa-fred-inte-krig