Susanna Alakoski | Folkbildningsrådet 2018.05.07
15929
post-template-default,single,single-post,postid-15929,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-16.8,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive
 

Folkbildningsrådet 2018.05.07

Folkbildningsrådet 2018.05.07

Kulturen är lika viktig som luften vi andas, den utvecklar demokratin och vår kunskap…

Många av Sveriges namnkunniga författare, liksom jag själv, påbörjade sina författarskap på folkhögskolornas skrivarlinjer; Sara Stridsberg, Beate Grimsrud, Mirja Unge, Peter Fröberg Idling, Tom Malmquist, Andrzej Tichý, Ida Börjel… Hur vi läste noveller, poesi, skrev sagor. Hur vi i timmar diskuterade, hur lärarna hjälpte oss att vända och vrida på text. Ja, vi blev författare. Men vad har facebookvännerna för erfarenhet av kulturskolor, studieförbund, folkhögskolor? Vittnesmålen väller in när jag frågar. Rörd läser jag tråden.

Någon har dansat folkdans, en annan lär sig spela cello, får låna ett dyrt instrument i flera terminer. Många har deltagit i teaterverksamhet och fått uppträda på Folkets hus och andra scener. Andra har samarbetat kring stora föreställningar med 150 medverkande och 900 i publiken. En gick allmän linje, en läste Barn och Kultur, sedan konst, och arbetade en tid som frisör men avslutade sin karriär på ett boende för fysiskt handikappade. En trettonåring hälsar att lärarna på kulturskolan är glada och vill lära barnen spela, att det inte är snobbigt där och att barnen går där bara för att det är kul. Mina finska vänner påminner ödmjukt om att folkhögskolan nog är den enda högre skolformen som ger utbildningar på finska. En annan påminner om att många finska ungdomar, med hjälp av folkhögskolornas förberedande kurser klarade studenten. Många av oss som kom hit började ju på minus, men vi deltog i teater, skrev i elevtidningar, hungrade efter kunskap, träffade författare som Jan Fridegård och skrev våra första dikter, och vi kom att bli eldsjälar i vårt nya land inom vittskilda områden. Jag påminns också om att de flesta ideella föreningar samverkar med studieförbunden vilket betyder att många fler människor deltar i olika föreningsaktiviteter än som någonsin rapporteras.

Vi vet ju detta, men tänker vi på det?
Vi borde tänka på varenda en kortkurs som ges.
Varje distansutbildning.
Vi behöver tänka på glesbygden, där var och varannan
går studiecirklar hela livet och ringarna på vattnet
som sedan strör glitter över byn, bygden, staden.

/../

https://www.folkbildningsradet.se/om-folkbildningsradet/aktuellt/blogglista/kulturen-ar-lika-viktig-som-luften-vi-andas-den-utvecklar-demokratin-och-var-kunskap/