Hellre dagens dikt än dagens katt – Dagens Arbete 6 november
1748
page-template-default,page,page-id-1748,bridge-core-3.1.5,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-7.5,vc_responsive
 

Hellre dagens dikt än dagens katt – Dagens Arbete 6 november

Facebook, since 2004. Grundat av collegekillar. Endast Harvardstudenter välkomna. Nu över en miljard aktiva användare. Allt från barn till hundraåringar. Min närvaro kom sent, 2012. På initiativ av andra. Kände mig skygg, lite feg, men framför allt orolig för tiden det skulle ta att ”närvara”. Vad förväntades? Nåväl, det blev två sidor, 
en mindre privat, en större offentlig. Men något blev fel. Den lilla privata råkade också bli stor och offentlig och här är jag nu, som så många andra, på Facebook.

Facebook är hemskt, och underbart. Följer folkhavet vid sjöar, stränder, öknar och i Estland och New York. I sjuksängar, på skogspromenader. I med- och motgångar, viktnedgångar. Bemärkelsedagar. Politik. Andlighet. Torp och tussilago. Sorg och skam, tips och lotto. Bröllop och dödsfall. Skapandeprocesser och kulturupplevelser. Och alla dessa vuxenlekar: ”My boyfriend in my past life.” ”What career were you actually meant for?”

Jag gillar sakta snarare än fort. Läser hellre än jag talar. Reflekterar hellre än kommenterar. Om jag tvingas välja; hellre flanör än debattör.

Läser helst poesi och lyssnar på Filosofiska rummet. Dröjande fångar hjärnan silkestrådar, kan möjligen formulera en text vad det lider. Gillar Dagens Dikt snarare än Dagens Katt. Föredrar Mus-Olles museum i Ytterån före enkla budskap som Fånga Dagen.

Står dåligt ut med buskishumorn som utvecklats på Facebook; Boobs of the day; överviktiga som snubblar. Avskyr när osann information strös ut. Avskyr det självsående hatet. Lider när okunskap, falska bilder och statistik kanar runt. Får 
panik av det snabba tyckandet.

På Facebook lär vi känna varandra på gott och ont.

Vi öppnar upp för vänskap och drömmar. Men vi visar också sårbarhet och fula trynen. Förakt och förståelse. Dogmatism och dumhet.

Facebook är en segregerad historia. Som klassresenär rör jag mig personligen mellan många olika världar. Från höger till vänster. Högt och lågt. Ibland lider jag å det grövsta, men ack all denna kunskapsförmedling som 
pågår! Tackar de kreativa 
collegekillarna.

Susanna Alakoski