15255
home,page-template,page-template-full_width,page-template-full_width-php,page,page-id-15255,bridge-core-3.0.1,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.8.0,vc_responsive

Jag vet vad som angår mig.

När jag är ute på bibliotek, eller håller föredrag på skrivkurser, talar jag ofta om skillnaden mellan roman, självbiografi och dokumentärroman. Dokumentärt skrivande gör anspråk på sanning, på tidskronologi. Det gör inte det skönlitterära skrivandet. Som författare har jag heller inga sådana anspråk. Det jag däremot har anspråk på är mina erfarenheter.

Jag vet vad som angår mig.

En författare bör ha ett litterärt uppdrag.

Böcker bör ha ett ärende.

En författare ska inte vara politiker, men en författare kan blottlägga samband som kan få politiska konsekvenser.

En författare måste tycka om ord.

Vill inte skriva den här boken.

Tänker skriva den här boken.

 Text bär emot.