Biografi
1057
page-template-default,page,page-id-1057,bridge-core-3.0.1,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.8.0,vc_responsive
 

Biografi

En författare bör ha ett litterärt uppdrag.

Författarskapet började med ett språkbyte. Minns språkbytet som en lång tystnad. Hur jag lyssnade in det nya, orden, ljuden, klangerna, rytmen. För att sedan öppna munnen och tala, som jag minns det, perfekt svenska i första klass. Något av detta har jag försökt gestalta i Svinalängorna när jag låter bokens huvudperson Leena byta språk. Hon upplever det som att språkbytet sker i ett ”nafs”. I alla fall kommer hon att lära sig att tala svenska snabbare än vad hennes pappa gör.

Hur man minns, hur man berättar.

Kan sällan säga vad jag skriver, men vet alltid vad som angår mig.

Dokumentärt skrivande gör anspråk på sanning. Gör anspråk på tidskronologi. Det gör inte det skönlitterära skrivandet. Jag har heller inga sådana anspråk. Det jag däremot har anspråk på är mina erfarenheter. Dem har jag däremot ett stort anspråk på. Det är också dessa jag använder när jag skriver.

En författare tolkar, belyser, skriver utifrån erfarenheter, fantasi och röst, hen blandar fiktion och verklighet. Uppdraget är kort och gott att få just den här berättelsen berättad.

Litteratur är att ljuga.

Ljuga fram en slags  sanningar.

Mina ämnen är klass, kön och etnicitet.

Etnicitet: Har bytt land, språk.

Klass: Har erfarenhet av fattigdom, social utsatthet, trångboddhet.

Kön: En dag fick jag inte bryta arm med killarna längre.

Med tiden har dessa tre ämnen gått från att vara privata, personliga erfarenheter till att bli kunskap och genuina intresseområden. Jag är genuint intresserad av samhällsfrågor, sociala frågor i synnerhet.

Genom åren har jag fått många läsare. Läsare är bra folk, en slags fanbärare av de viktiga samtalen.

Lärare använder mina böcker, psykologer, socionomer. Poliser, samhällsplanerare, behandlare, sjukvårdspersonal. Gymnasieeleverna läser dem, fångarna på fängelserna, anhörigmänniskorna.

Kan inte säga att jag är ledsen för det.

Debuterade sent.

Lika sent som Moa Martinsson, något tidigare än Elsie Johansson.

Lever med en bokkö i huvudet.

Har tre barn.

Jag bor i Gustavsberg, och i Skåne.

Men jag kommer från Finland.

Dansar gärna finsk tango.

Tycker inte om att gå i affärer.

Jag äger en röd soffa.

Kärlek är en viktig drivkraft.

Detaljer är särskilt viktiga när man skriver.

Susanna Alakoski

 

Krönikör i Dagens Arbete: www.dagensarbete.se

Arbetet: www.arbetet.se