04 sep Tror inte mina ögon – ARENA 2006-09-04
När jag viker ihop SPORT BLADET undrar jag varför det känns som att jag varit hos tandläkaren. När jag är hos tandläkaren brukar jag försöka läsa så många skvallertidningar som möjligt. Jag tycker om känslan ”jag tror inte mina ögon”.
Men Svensk Damtidning känns plötsligt som en västanfläkt. Mäns skvallertidningar (offentligt kallade sportbilagor) är som att läsa Svensk Damtidning, fast med sexannonser.
”Våga sörja VM” (psykologens bästa tips).
”Hitta formen efter VM” (bantning).
”Så botar du din VM-baksmälla.”
”Hon tröstade Zlatan.”
Glädje, sorg, ilska, celebriteter, spelfruarna, statistik, klassiker, tabeller, flashgrafik, bästa VM-maten, VM i mobilen, handla i sportshoppen och så sexannonserna förstås. Som förstås ingen man använder sig av, men som av någon underlig anledning verkar vara en blomstrande marknad. Vidare superettan, mer spel och tips, målservice, poker, familjeliv och bröllop – vem vill inte ”smygkika på Ronaldo, Rooney, Materazzi & Co.”?
Och Rooney som bara kan sova med dammsugaren på.
Andra viktiga saker avhandlas också, sida upp och sida ner. Till exempel att Zidanes mamma vill ha ”Materazzis pungkulor på ett fat”. Vidare får man veta att en Villa-stjärna festar med kondomer i håret och att de manliga sportstjärnorna, (för det är män) som gör korkade saker efteråt ber sina miljontals (barn)fans om ursäkt på löpande band. Och vem vill inte se ”ALLA bilderna från Davids & Pohs heta resa”? Jag tror inte mina ögon – det är en alldeles speciell känsla.