23 nov Åh, Norrland! – Fokus
En vän till mig från Norrland gör landskapsresor varje år. Ska se hela Sverige innan han dör. En god idé, så rikt som vårt land är på vackra vyer. Det brukar ta en vecka att ta sig genom landskapen, säger han. Så var det Skånes tur, men det tog bara några dagar. Byarna ligger ju så tätt, sa vännen. Man kommer ju fram så fort. Man åker genom.
Själv har jag varit genom Sverige på längden och tvären i olika omgångar. Nu kör jag bil i norra Norrland, samma fråga formulerar sig även denna gång: Vem bestämde att motorvägarna skulle ligga söder om Husum?
Bilen kränger på inlandsvägarna. Is och snö i vägrenen. När lastbilen kommer saktar jag ner kraftigt, det tar en minut innan snöröken lägger sig. Livsfarligt.
I tanken vänder jag upp och ner på Sverige. I regionerna där vi i princip kan cykla mellan byarna har vi småvägar, i regionerna med tjugo mil mellan städerna har vi motorvägar. Det blir enkelt att åka till Jokkmokk och besöka Áttje, huvudmuseum för den samiska kulturen, att friluftssemestra i Gällivare, gå i Mikael Niemis Vittulaspår i Pajala, besöka Icehotel i Jukkasjärvi.
När jag ändå är i trakten, besöker Icehotel, guidad tur av Janne, min Kirunakompis Kirunakompis. Ishotellsberättelsen i korthet: I slutet på 80-talet bestämde man sig för att skapa upplevelser av något man hade gott om i norr – kyla, mörker, is, snö, norrsken. Inspirerade av japanska iskonstnärer bjöd man in en fransk konstnär, Jannot Derid, att hålla vernissage i en specialkonstruerad igloo som byggts upp mitt på Torne Älv. Igloon fick namnet Artic Hall. Människor strömmade till. Nu har man slagit upp dörrarna i nitton år, folk från hela världen vallfärdar, för att övernatta, eller bara se rummen som heter allt från Pipeline till Chasing Penguins. Jag gapar stort, den ena skulpturen är mer häpnadsväckande än den andra. Ljuset bryts av i isen på ett sätt som påminner om hur solen kan ge skiftningar i havet. När vi passerar Iskyrkan står paren i kö för att gifta sig. Ett utvalt team av snöbyggare från hela världen är engagerade. Redan nu söker man nästa års konstnärer, designer, arkitekter, skulptörer, illustratörer, eller andra ”kreativa rackare ”.
Janne tar oss med till islagret, en hangar. Isblock som väger ton står staplade, i maskinhallen specialtillverkade maskiner. Ur Torne älv sågas isblock för nästa års bygge ur isen. Ett hundspann står och skäller.
Innan vi lämnar Ishotellet tar vi en varm lingondricka i Absolut Icebar – exotiskt.
Hur idéer växer fram.
Hur idéer tar form.
Hur idéer överlever, förändras.
Är det det här kulturutredningen menar med att konst och kultur kan främja kreativiteten i näringslivet? Har den inte alltid gjort det i så fall? Eller handlar det inte snarare om att näringslivet främjar företagandet i konstlivet? Ishotellet är ett av de bästa exemplen jag vet på att kultur och ”hållbar ekonomisk utveckling” kan gå hand i hand. När ”Hamlet” på samiska uruppfördes i Jukkasjärvi var det inte bara en kulturupplevelse för byns invånare, det var en världshändelse som gav eko jorden runt och ett strålandexempel på hur kultur kan ge hundratals arbetstillfällen ur praktiskt taget ingenting och utan att vara toppstyrt.
Det är lätt att åka söderöver om man bor söderöver. Men testa norröver. På sommarhalvåret kan du uppleva forsränning, gå på älgsafari, flugfiska, grottforska i Kåppasjåkka, åka på valsafari i Lofoten, upptäcka Sveriges unika flora och fauna, fjällvandra. Och om du vågar, bege dig ännu längre norrut. Upptäck Finnmarken, ge dig iväg på Hurtigruten.
Tillbaka i Stockholmsområdet och de breda vägarna, går på en tidig vårpromenad. Mobilen piper. Kirunakompisen skickar ett MMS. Bilden föreställer snösparkar, som står parkerade utanför huset. Jag tar fram mobilen, tar en bild på den nytinade hundlorten i snöslasket och skickar ett svar. Skriver att jag saknar konturerna av Kebnekaise, och, till sommaren måste du besöka mig i Skåne, då ska jag visa dig… Stens huvud!