Intryck – Dagens Tanke Sveriges Radio
483
post-template-default,single,single-post,postid-483,single-format-standard,bridge-core-3.1.5,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-7.5,vc_responsive
 

Intryck – Dagens Tanke Sveriges Radio

Intryck – Dagens Tanke Sveriges Radio

En gång gjorde jag ett studiebesök på Vidarklinken i Järna. Vi blev runtguidade i temperafärgade korridorer, sjuka människor syntes här och där. I ett av behandlingsrummen låg en gammaldags gummivattenflaska. Gamla utvärtesmetoder var effektiva för att bota sjukdomar fortfarande, sa den guidande doktorn.

Jag såg mormor framför mig.

Förvällda kålblad på åderbråcken, isblåsa på tandvärken, varmvattenflaska på magen, när den gjorde ont.

Vi fortsatte in i rummet med två låsta medicinskåp. Ett för konventionell skolmedicin. Ett för antroposofisk. Läkaren tog fram en kapsel. Guldvatten, sa han, och vände kapseln fram och tillbaka med hjälp av tummen och pekfingret.

Jag stirrade på den.

Guldvattnet såg precis exakt ut som vanligt kranvatten.

Ursäkta mig, sa jag, men kan du säga mer exakt vad det är i den där kapseln?

I den här kapseln, sa doktorn, finns det ett intryck av guld.

Jaha, ett intryck…men hur kan ett intryck…?

Det fungerar på samma sätt som när en människa gjort ett intryck på dig, svarade doktorn då. Du kanske aldrig mer träffar den här människan, men hon har gjort ett outplånligt intryck på dig. Och det intrycket kan sedan leva kvar, inom dig, resten av ditt liv. Påverka dig.

Nu såg jag Simone de Beauvoir, Dalai Lama och Nelson Mandela framför mig. Jag hade visserligen inte träffat dem, men alla de tre hade ju onekligen gjort intryck – på många människor – i hela världen.

Sedan såg jag de namnlösa barnen, med flugor i ansiktet framför mig. De har också gjort outplånliga intryck. Liksom den könstympade flickan som de bar iväg från operationstältet i ett teveprogram. Den mördade flickbebisen i Indien, och hennes djupt ledsna mamma. Krigsoffren i Bosnien och i Irak seglade upp i mitt minne. Och de finska krigsbarnen, som fortfarande inte kan berätta. Och vem var den där killen, som hade lagt sig tvärs över motorvägen den där natten när vi körde hem. Varför ville inte han leva längre?

Efteråt har jag tänkt på oss människor.

Hur klarar vi av att skaka av oss alla intryck?

Intrycken av hemlöshet, svält och miljöförstöring.

Intrycken av krig, våld och orättvisor?

Jag hoppas innerligt att doktorn på Vidarkliniken har rätt.

Att intryck lever kvar inom oss, påverkar oss och får oss att uträtta bra och mycket mycket viktiga saker.