21 maj Ekonomins fader var en ”mambo” – Dagens Arbete maj 2012
Åttonde mars passerade med pompa och ståt. Grattis alla kvinnor på kvinnodagen, läste jag på facebook och blev skräckslagen. Hade den internationella kvinno-dagen utvecklats till ett kommersiellt mors dag två? Men icke. Om gårdagens kamp handlade om rösträtt för kvinnor så handlar åttonde mars i dag om mödradödlighet, krig och könsstympning.
En digital version av Nordisk kvinnolitteraturhistoria lanserades, på Island gick kvinnor hem när de arbetat 78 procent av arbetstiden i protest mot kvinnors låga löner. Vi blev upplysta om att 99 procent av världens förmögenheter ägs av rika och att av de procenten är det 1 procent som ägs av kvinnor.
Den svenska mammafattigdomen var på tapeten. Och nya tjusiga Bang är fullproppat av läget. Sara Beicher skriver om minibemanning i sjukvården och Evorna som tar kortare och kortare lunchrast.
Tina Rosenberg frågar sig vad som hänt med queerordet och Anneli Carnelid ryter över det skattefinansierade klassamhället och letar efter en feministisk rörelse som erkänner olika former av förtryck och som kan prioritera.
Bangs mest spännande text skriver Katrine Kielos. Ekonomins ord tas på för stort allvar och ekonomer framställer sina teorier som ”neutrala ritningar nedlämnade till mänskligheten via helikopter”. Hon går bärsärkagång på Adam Smiths ledande ekonomiska teorier genom att berätta historien om hur ekonomins fader aldrig gifte sig utan bodde ihop med mamma. Dåtidens ekonomer sysslade med frågan. Hur hamnar maten på bordet?
De kom fram till att egenintresset ställde potatisen på bordet. Byteshandeln alltså. Bagaren bakar, bryggaren brygger, slaktaren slaktar. Men det man missade enligt Kielos var den där maten som skulle lagas, och den som gjorde det var ingen mindre än Adam Smiths mammis som också flyttade med lille Adam till Edinburgh när han blev professor.
Kielos beskriver hur vi fruar, mödrar, systrar har varit förutsättningen för alla de andra som gått till jobbet (tvätt, mat, tröst, städ). Alltså finns det alltid en annan ekonomi hur vi än ser på marknaden.
Kielos menar att feminister är kassa på att läsa ekonomisidor och på att diskutera ekonomi samtidigt som världsordningen är en berättelse som borde intressera just feminister. Det får mig att önska fler brudar till Handelshögskolan.
Jag reser till sist ut i världen med Bang. I Kenya arbetar feminismen med den globala uppvärmningen som genereras av militärindustrin. Den drabbar kvinnor och barn hårdast. I USA avvärjer man högerattacker mot fri abort och tillgång till preventivmedel och i Tel Aviv ligger frågan om praktisk solidaritet högt på dagordningen.
Nog finns det feministiskt gruvarbete kvar att göra på jorden. Det är bara att ta på sig hjälmen och gräva.
Susanna Alakoski