Övergivna miljonprogram – Aftonbladet 2012-03-19

Många identifierar miljonprogrammet som höghus. I själva verket innehåller miljonprogrammet både låghus, punkthus, radhus och höghus och var tänkta för en gryende medelklass. Helt konkret byggdes det cirka en miljon lägenheter i flerbostadshus, radhus och småhus under åren 1965–1975.

Det rådde akut bostadsbrist. Befolkningen växte. Folk skulle få det bättre eftersom man bodde trångt och kallt. Och en miljon människor flyttade in. I dag måste miljontals människor passerat dessa rum, inklusive barn och barnbarn och vi som flyttade in i husen när de var nya var lyckliga, för oss var detta boende det finaste boende vi någonsin hade haft. Men nu, fyrtio år senare är områdena slitna, och i många fall, politiskt övergivna.

Vi talar om 200 områden i ett hundratal kommuner och totalt mellan en och en halv och två miljoner invånare. Och nu är det miljardprogrammets tur. Men till skillnad från miljonprogrammet som var ett politiskt initiativ så är miljardprogrammet motsatsen. Folket tar saken i egna händer eftersom politikerna sviker. Invånarna i miljonprogram frågar sig ofta: ”När ska politikerna skapa förändringen vi vill ha?” Miljardprogrammets insikt är: ”Kanske aldrig.”

Rörelsen gror ur ett missnöje med politikers bristande för­måga att leda förändringsprocesser i miljonprogram och liknande områden. Nu ska människor från områdena själva skapa förändringen. Miljardprogrammet ska baseras på kunskap om folkviljan och forskning inom de områden som förändringen ska skapa. Det är ett helt igenom demokratiskt projekt. Till startmötet i februari i Göteborg anmälde sig femtio personer. Turnén fortsatte genom landet och alla är välkomna att delta. Ska miljardprogrammet gå som en löpeld över Sverige? Hoppas: miljardprogrammet.com.

Vad är då drömmen? Förbättrad centrumservice, ökad trygghet samt bättre boendemiljö, bättre polis, skola och vård. Det som en välfärdspolitik värd namnet skulle erbjuda.

Initiativtagaren Carlos Rojas tröttnade på att de med makt inte bryr sig: ”Arbetarrörelsen i början på förra århundradet gjorde det. Den byggde sina egna skolor, egna mötesplatser och till och med egna hus.

Vi kan göra en favorit i repris fast i ännu bättre version hundra år senare också.” Rojas som har arbetat mer än tio år med miljonprogrammen konstaterar att av de tusentals människor han mött som påstår sig bry sig är det bara ett fåtal som på allvar gör det. Det är en ­enkel ekvation Rojas sysslar med. Lika lite som det går att bygga ett äktenskap med någon som inte vill vara gift går det att utveckla miljonprogrammen tillsammans med politiker som sysslar med annat. Rojas menar att integration är ett utdaterat begrepp som kan betyda lite vad som helst. Han föreslår en miljonprogramsminister istället för en integrationsminister. Go, säger jag!