Det här gjorde vi bra tillsammans – Arbetet 2012-09-25
1470
post-template-default,single,single-post,postid-1470,single-format-standard,bridge-core-3.0.5,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.9.0,vc_responsive
 

Det här gjorde vi bra tillsammans – Arbetet 2012-09-25

Det här gjorde vi bra tillsammans – Arbetet 2012-09-25

Går mellan Abisko och Nikka­luokta en sen vecka när sommaren övergår i höst. Vandringen börjar i en av Sveriges nationalparker. Jag tänker på saker vi är bra på i Sverige: sortera skräp, exportera demokrati och jämställdhet, organisera välfärd, lösa konflikter på fredlig väg. Vi är också bra på att skapa små naturum som berättar om gnejs, regnskugga, permafrost, småspov och renskötsel – i nationalparken. Och det är gratis. Eller gratis och gratis. Jag tänker att vi i Sverige också är bra på spara pengar tillsammans.

Det visade till exempel Denise Lopez när hon samlade ihop 55 000 kronor till de bulgariska bärplockarna i Stockholm över en natt när staterna inte lyckades lösa problemet. Författarna i Noveller för Världens barn har tillsammans dragit in 75 miljoner kronor till Världens Barn sedan första boken såg dagens ljus 2004. De största gåvogivarna är privatpersoner som skänker en mindre summa och får ­boken som present. Tillsammans kan vi.

Och det visar även nationalparkerna, som precis som mycket annat fint i samhället är finansierade av oss människor tillsammans. Medborgare Olsson knegar, pröjsar skatt och vips så har vi vägen utanför dörren, har vi vårdcentralen. Har vi skolböckerna vid skolstarten, kvällslyktans sken på vägen hem från krogen, ambulansen, brandbilen. Ofta tänker jag på detta, vad vi har och hur vi får det vi har, och hur vi hjälps åt för att skaffa det vi behöver. Om vi bodde i till exempel Belgien så hade vi haft tre månaders föräldraledighet, vi skulle lämnat barnen på spädbarnsdagis och köpt skolböckerna själva innan skolstart.

Hur vill vi ha det, det är det som är frågan.

Det är drygt hundra år sedan de första nationalparkerna i Sverige bildades, de första i Europa. Därmed inleddes en lång tradition av svensk miljövård. I dag finns tjugoåtta nationalparker, sammantaget bildar dessa ett storslaget utsnitt av det svensk natur har att erbjuda, från Stenshuvud i söder till Abisko i norr. Jag drömmer om att göra en nationalparksresa varje år i tjugoåtta år: Stora Sjöfallet, Björnlandet, Muddus, uppleva högnordiska fjällandskap, skogs- och ­myrlandskap, berg- och urskogs­område. I Ängsö nationalpark skulle jag vandra i ett äldre odlingslandskap i oförändrat skick. ”Gratis”.

Sedan tidig historisk tid har skatter existerat. Det har rört sig om dagsverken till staten, varor och tionde. I Sverige lägger vi ganska mycket pengar i spargrisen, i andra länder är spargrisen en mus, pengarna räcker knappt ens till att laga skolbarnens tänder. Än mindre till att sköta gamla föräldrar och se till att el och vatten når ut på landsbygden.

Vad kostar det att sköta en national­park? tänker jag när jag sätter ner ­fötterna på spången mellan Abisko och Abiskojaur. Vad kostar det att sköta tjugoåtta nationalparker? Hur många sjukhus har vi, BB-avdelningar? Hur många äldreboenden, skolor? Hur många gatlampor har vi i Sverige, hur många matteböcker delas ut varje år? Vad kostar det att sköta livet?

Ja, vi är bra på att organisera en bra tillvaro i Sverige, och inte bara det, vi gör det enkelt: Leve skatte­spargrisen!

Susanna Alakoski