Jul, jul, strålande kommers – Kristianstadsbladet mfl. SKånetidningar 21 december
1689
post-template-default,single,single-post,postid-1689,single-format-standard,bridge-core-3.0.5,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.9.0,vc_responsive
 

Jul, jul, strålande kommers – Kristianstadsbladet mfl. SKånetidningar 21 december

Jul, jul, strålande kommers – Kristianstadsbladet mfl. SKånetidningar 21 december

Ett barn är fött, Rudolf med röda mulen. Julotta, änglar och elslingor. Gärna halm. Det är juletid, vi grubblar som Viktor Rydbergs jultomte, eller snarare gårdstomte, på vårt ändliga liv. Barnen väntar på julnattens under. Men när Sonja Åkesson i dikten ”Julräkning” dukar upp Mormors mumskorv, Mormors kallsvin, Mormors fårlår, jubelsylta, Mormors späckade, frestade, möraste, och på det serverar prins- och prinsesskorv, kalaskorv och lungkorv, blir jag kräkfärdig. Hur långa har inte julborden blivit?

Tankarna går till Fogelströms Stockholmssvit, i vilken vi följer vardagen bland Stockholms arbetare i slutet av 1800-talet. Unge utaktionerade Henning Nilsson flyttar till storstaden, på jakt efter jobb och liv. Han kommer tillsammans med många andra hungriga flyktingar från landsbygden. Stadens fylls av tiggare, som bor i ruckel, bland rackare och stackare. Det äts sill, det är kallt och mörkt. Ur stearinljusfabriken kryper en fet stinkande rök. Vi får följa vekfläterskornas liv, stuvarnas, tvätterskornas, tvålpaketerarnas. Ungarna tuggar mossa och lav under de värsta missväxtåren. Fattigdomen som rådde under krigstider och nödår är ofattbar och folkets drömmar om ett bättre liv och protester slogs ofta ned med polisvåld.

Det är något med tiden vi lever i. Den är övergödd. Jultomten är en etablerad klappdistributör i en oändlig julklappskommers. Radion öser ut julpoesin och vi sjunger och sjunger: Stilla natt, Hej tomtegubbar,Betlehems stjärna. Vi komma, vi komma, och julen är här, och nu är det jul igen. Och över stad och land i kväll, tänd ett ljus för allt du tror på. O helga natt är en av våra mest älskade julsånger, och när vi sjunger den och Mary’s Boy Child sjunger vi om julen som något världsomspännande. Jag undrar, vet vi detta, medan vi sjunger och sjunger, och köper och köper?

Julklappshysteri, när föddes det ordet?

Blir det mysigare av mer och mer?

Bättre med mycket?

Julhandeln, hur kan den slå rekord på rekord?

Varken klimathot eller larm om giftiga kemikalier i kläder och leksaker tycks bita på köphungern.

Vad driver oss att vilja dubblera snart allt vi äter och äger?

Vad händer med medkänsla och eftertanke när vi köper och sjunger hopp fa-ra-la-la?

Ny julsångspoesi dyker upp då och då. 1984 får synthpopgruppen Adolphson–Falk en hit: ”Mer jul”, låten vi kanske mest av allt borde uppfattat som en varningsklocka?

Jag vill ha rymligare säck, segare knäck, fetare fläsk från grisen, krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen.
Jag vill ha mer jul …
Jag vill ha mer, mer. Ge mig mer, mer

1987 får folkrockgruppen The Pogues också en hit. ”Fairytale of New York” är utsedd tre gånger till ”bästa julsången någonsin”. Ironiskt nog handlar denna bitterljuva duett om två irländska immigranter som förälskar sig i New York. Det är julafton, mannen sitter i fyllecellen och förlorar sig i minnen om det stormiga förhållandet. Förhoppningarna grusade, den ljusa framtiden förstörd av sprit och droger:

You scum bag
You maggot
You cheap lousy faggot
Happy Christmas your arse
I pray God
It’s our last

Kanske älskar vi ”Fairytale of New York” eftersom den är en käftsmäll mot juldagsmorgonen som glimmar? Jenny Nyströms tomte liksom rämnar medan vi nynnar.

Åter till Fogelström och vägglössen. Tillbaka till svinhusen och bagarsakabben. När det är vinter i Fogelströms fattigsverige är snön en stund täcket på det fula. Fattigfolket bygger fattigkälkar, släpper tjutande ungar nerför backen. En liten stunds vila i vardagens torft. En stund då det kittlar i magen.

Är det inte detta vi söker, en futtig stund tillsammans med våra nära och kära? Vi vill äta gott, pausa lite, ha det bra. För att ha det så pyntar vi hemmen och staden. Jag tror även att vi vill, och behöver, reflektera.

1997 kom ”Önska Dig En Stilla Natt” med Bo Kaspers. Den uppfattar jag som bön, en möjlig väg tillbaka till något viktigt:

Ge en stund av sinnesro
Till dem som grubblar alltför mycket
Önska dig inget eller allt
Önska dig en stilla natt

Susanna Alakoski