PEDAGOGISKA MAGASINET 2017.05.17
15826
post-template-default,single,single-post,postid-15826,single-format-standard,bridge-core-3.1.5,qode-page-transition-enabled,ajax_fade,page_not_loaded,,paspartu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-28.7,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-7.5,vc_responsive
 

PEDAGOGISKA MAGASINET 2017.05.17

PEDAGOGISKA MAGASINET 2017.05.17

I Min sanning säger Petra Mede sig blivit mindre ego sedan dottern kom. Och jag minns psykologen Barbro Lennéer Axelsons ord, att få barn är en positiv kris. Att uppleva största lyckan på jorden och samtidigt inse, från och med nu är jag tvåa forever. För alltid kommer jag att vilja någon annans väl och ve före mitt eget. Allt annat i livet skulle blekna.

Inte trodde jag att det var sant. Det blev tre, kanske för att jag träffade Gudrun Schyman i en tvättstuga, den första som inte fokuserade på krupp, kräksjuka, körtelfeber, matvägran och tonårskriser. Barn ger energi, sa hon, motivation, vi ser världen i ett större perspektiv.

Där på perrong 9 ¾ minns jag hur jag ständigt längtade efter att hänga med i vuxenkulturen. Så dumt, tänker jag nu. Läs vidare här: http://pedagogiskamagasinet.se/sistungen-lamnar-skolan/