10 sep Feministiskt perspektiv 2018.07.09
Femtifemti
Det blev ingen politisk kalabalik av all omvälvande kunskap i Kvinnomaktutredningen. ”Sveriges hittills största utredning dog innan bläcket torkat”, skriver Susanna Alakoski och undrar om ett feministiskt parti i riksdagen kan bli slutet för sådan politik som blundar för blottlagd okunskap.
Reser runt i Finland, studerar inbördeskriget 1918, där inne i skogen ett helt kvinnokompani nedskjutet. Småflickor. Visste inte. Läser Svetlana Aleksijevitj, kriget har inget kvinnligt ansikte. Visste inte. Ser Nattens häxor, dokumentären om kvinnliga sovjetiska stridspiloter under andra världskriget. Nej, visste inte. Läser Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie för att yngsta dottern gör det och minns mina egna försök som ung. Hur jag letade jord att täcka det där avgrundshålet inombords, som grävdes djupare och djupare, utan spadar, hackor, grävmaskiner. Vem hade jag varit om jag inte ägt förmågan att inte se kön. Identifiera mig med Stålmannen när inte Stålkvinnan fanns? Identifiera mig med pojkars förmågor när flickors inte existerade.
Som barn trodde jag att flickor blev mammor som skulle stryka blusar, dukar och mangla lakan. Locka håret på damsalongen. Måla läpparna och niga.
Alla dessa böcker, artiklar som vällt, och väller in. Ett applikationsbroderi. Bilder, tygbitar, trådar. Fram träder sakta en kontinent där Stilla havet tidigare fattades. Filmen Suffragette, varför först 2015? Fröken Frimans krig. Barnmorskan i East End.
Det blev bättre när Miljöpartiet kom in i riksdagen. Övriga partier skärpte sig. Miljöfrågorna avancerade på dagordningen. Går det att leva på jorden utan allt dysfunktionellt billigt skit made in China? Utan plasten som skickas över oceanerna i miljövidriga paket? Med väder och vind, inte mot det.
/../