29 jul SYDSVENSKAN 2020.07.29
Hemester. Molnen glider långsamt över veteåkern. Konstscenen Rikstolvan i Järrestad på Österlen visar Ai Weiweis över två timmar långa film, Human Flow. Två år gammal. Blir förbannad. Varför har jag inte sett den här filmen förut, på SVT? Inte för att vi nödvändigtvis längtar efter en film till om flyktinghelvetet. Eller trånar efter fler närbilder på överlastade båtar och kvarter som står i ruiner. Kanske behöver vi till och med vila från de smärtsamma reportagen om människor som drivits från sina hem och länder, som nu sitter hålögda och hungriga i flyktingläger stora som fem fotbollsplaner där sanden driver in och rent vatten är en bristvara?
missilerna kom utan förvarning
vi gick till fots genom makedonien
de tog vårt hus
vår mark
flytvästar, tält
Men, nej, vi behöver se Human Flow. Måste. För den zoomar in och ut hela världen, och Europa blir en lite fjärt i rymden, och man fattar, mer än vanligt fattar man. Mina tankar går till den FN konvention som föddes, jag gissar med kejsarsnitt, i Europa 1951 när nazismens brott blev kända. Föreställer mig tiden. Då. När våra sargade grannar sökte sig till Sverige och den tidigare så restriktiva flyktingpolitiken förändrades. De flyende, de var ju individer. Individer är människor. Människor måste få skydd.
Ser tiden. Nu. Flyktingars rättsliga ställning idag? Vem bryr sig? Och definitionen av vem som är flykting och vilka rättigheter den personen har? Varför bry sig? Här kan vi i vart fall inte ta emot dem. Så förvandlar vi människorna till kvoter, kvantiteter och volymer. Det vill säga ord och språk bortom all substans och värdighet. Nästan att vi numera kallar människa för mus. Som vore människan ett slags animalia det går att göra experiment på utan lagfart. Låta dö för sakens skull.
de tog ut flickorna i skogen, de hade vapen
jag har irrat omkring med min son i sextio dagar
/../
https://www.sydsvenskan.se/2020-07-28/vi-borde-alla-redan-ha-sett-ai-weiweis-film-om