April övergår i maj. Reser i Norrland. Här har jag både bott, studerat och arbetat. Det var hit kärleken bar mig. Tjälen håller greppet om backen. Myrmarken påminner om en vit leopard med sina snöfläckar. Bussvärdinnan är klädd i blått. Hon bär en korg med frukt och choklad. Hennes naglar är gröna. Bussen vaggar tryggt genom landskapet. Som unga planterade vi skog i Vilhelmina. Satte plantor med hacka. Det var tungt. Knotten jävlades. Jag var den enda kvinnan i arbetslaget. De första veckorna förstod jag inte ett ord av dialekten vid kokkaffet kring elden. Men öronen vande sig, såsom öronen gör. Hur hög kan den tjugofemåriga skogen vara nu?

Mil efter mil. Blicken bläddrar mellan bergsskogar, skyddsskogar, gränsskogar. Kalhyggen blandas med nyplanterade marker. På några ställen står ensliga tallar tänkta att självså ny stolt skog. Byske älv är en av Norrlands hetaste laxälvar. Forsen ser ut att kittla loss det sista av istäcket. Stor fallhöjd på sina ställen ger ett mäktigt intryck. Jag köper ett Dajm och läser norrlandstidningar.

Norrbottenkuriren rapporterar om det stundande valet till Sametinget. På Svenskt näringslivs lista över företagsklimat har Boden rasat 161 placeringar. Luleå toppar länslistan. Älvsbyn, Arjeplog och Överkalix har också gått framåt. I Haparanda firade man Världsbokdagen med gratisbok och fika. Bibliotekarien ser ljust på bibliotekens framtid trots bibliotekskrisen. Det gör mig glad och samtidigt dyster. Volontärer eller utbildade bibliotekarier som ska driva biblioteken. Det är det som är frågan. När läskunnigheten minskar och vi talar om kompetens, utbildning och kunskapssamhälle. NSD rapporterar i sin tur om Piteå som höll samma nivå som Champions League-laget Malmö. Bussen kränger. Några mil söder om Skellefteå trycker ett femtiotal svanar på en sjöblöt åker. Vi passerar vinterstela jordbruksmaskiner. Frasses grill till vänster.

Västerbottens-Kuriren rapporterar att Länsstyrelsen misstänker att fjällrävar i Stekenjokkfjällen är skabbangripna. Afghanska flyktingar hungerstrejkar i Umeå. De dör hellre här än återvänder till helvetet där.

Stannar några dagar i Umeå. Här haglar det stenkulor samtidigt som solen skiner. Kvällarna är ljusa.

Äntligen ett besök på det spektakulära bildmuseet vid älven. Sju våningar. Hela huset känns transparant, både till utseende och till innehåll. Fastnar för Laura Boushnaks bildberättelse. Hälften av alla arabiska kvinnor är analfabeter. Och denna slöja. Slöja när du är i skolan. När du gungar. När du handlar en höna till middagen. När du leker prinsessa, badar, när du korsar vägen. Det går inte att föreställa sig. Bära slöja när du är förälskad? Men tack och lov, på andra sidan väggen hänger Myriam Abdelaziz bildserie om ’Cairo dancers’ – den haram (syndiga) magdansen. Det finns hopp.

Äntligen ett besök på Västerbottens museum. Här fastnar jag för filmen om renslakt. Minns första gången jag såg en renflytt. Det var när vi arbetade som stugvärdar för STF. Vintersäsong. Skidturen i Sarek. På ett pärlemorvitt Ivarlako kom flocken lojt gående. En overklig syn för en skåning, som dittills endast sett rådjur beta i öppna skånska backlandskap. Allt sedan dess är jag såld. Det är något med det samiska. Jag ser filmen två gånger. Kutande renar som frustar och stångas. Skiljning. Gallring. Blod som tappas. Skinnet dras av. Kniven som far vant. Kroppar som styckas; halsstycke; ryggstycke; bogar; stekar; lår. Barnen som hjälper till.

Food Sápmi bildades 2008 som en nationell organisation inom rörelsen Slow Food. Personligen hoppas jag på en snabbmatskollaps. Ju förr, desto bättre. Slow Food värnar omsorgen om djur och natur. Småskalighet. Mat ska tillverkas hantverksmässigt och produceras hälsosamt i ren och naturlig miljö. I Samisk mat från Sametinget läser jag att det finns tankar om en samisk matakademi. Välkommen!

Nu i maj föds kalvarna.

Det är tjugosju år sedan katastrofen.

Än idag mäter man renköttet efter Tjernobylolyckan.

Och ja, än idag hittar man oätliga renar.

Susanna Alakoski