09 apr Social sjuka viktigare än fossiler – Dagens Arbete 20 mars
Kära vetenskapsradion! Jag lyssnar då och då på era program. Senast i dag, om rävar, sorkar, bandmaskhot. Mycket intressanta bildande program, tusen tack! Nu vill jag önska ett program som jag saknat länge.
Du förstår, vetenskapsradion, jag är superintresserad av samhällsfrågor, sociala i synnerhet. Men ibland, när jag pratar om dem, så möts jag av fördomar. Social vetenskap uppfattas ibland som vore det ett kunskapsfält byggt på ”känslor” och ”tyckande”, som något diffust, ungefär som dimman när man står mitt i den. Kan inte Vetenskapsradion göra ett program som belyser den sociala vetenskapen? Jag tror att det skulle intressera många. Sociala forskare finns det gott om, liksom avhandlingar och forskning. Några programförslag: Social historia. Synen på hemlöshet/tiggeri nutid/dåtid. Missbruk och behandling. Social utsatthet. Livskriser. Samtidigt kan ni ha ett samtal om vad det ’sociala’, innebär.
Bästa vetenskapsradion, en fråga som sysselsätter mig ofta är om man kan bli socialt sjuk på samma sätt som man kan bli fysiskt eller psykiskt sjuk. Om man kan det, kan man då i så fall bli socialt frisk? Vad krävs i så fall för att bli det? Social vetenskap tror jag har några av svaren. Social hållbarhet, ni skulle också kunna undersöka vad det skulle kunna vara. Jag har nämligen en tes. Jag tror att Vilhelm Moberg, i boken Utvandrarna från 1949, utan att vara medveten om det, formulerade den än i dag rådande grundsynen på det sociala arbetet: Socialt arbete ska kosta så lite som möjligt.
Fattiga och föräldralösa barn utackorderades på auktion av sockennämnden ”på tjänliga ställen för möjligen bästa pris”. För dessa ”sockengossar” och ”sockenflickor” sökte nämnden de fosterhem, där de små ”kunde erhålla sådan faderlig vård, att de i god tid vänjdes till arbetsamhet och goda seder”.
”… för möjligen bästa pris”.
Är inte detta precis vad upphandlingar till offentlig socialvårdande verksamhet handlar om?
Kära vetenskapsradion! Jag uppskattar era program om asteroider och dinosaurier och fossiler. Men jag har hört forskare varna för att medicinska diagnoser ersätter sociala perspektiv. Att vi psykiatriserar social problematik. En kurator varnade redan på tidigt 90-tal, hur hon blev vittne till att barn, som inte kunde svenska, togs in i ödsliga rum, ensamma med psykolog, som ställde diagnosen ”lätt utvecklingsstörning”, varpå barnen placerades i särskola. Kära vetenskapsradion, jag drömmer om ett förnyat socialpolitiskt engagemang, i vilket man anstränger sig för att förstå hur intimt social problematik hänger samman med till exempel för lite pengar under lång tid. Socialpolitik är en färskvara. Den är filmjölk, laktosgrädde, vaniljyoghurt, och kan hällas ner i vasken. Och det går inte att trolla fram sociala verksamheter, det måste ju finnas politisk vilja. Jag tror att det vore bra om vetenskapsradion undersökte den socialpolitiska viljan till valet.
För när vi blir fysiskt sjuka slår sjukvårdstanken till (vi kan inte byta njure själva). När vi blir socialt sjuka, då ska ju socialvårdstanken slå till (vi kan inte alltid på egen hand lösa våra svåra livssituationer). By the way, när ni ändå håller på, kan ni inte undersöka skillnaden på miljonprogram och miljonärsprogram. Jag tror att många skulle uppskatta även det.