28 nov Glada herrar i bastun – Sveriges Radio
Hamnade oväntat i bastun tillsammans med 6 före detta militärer. Det var på 90-talet, då regementen över hela landet skulle läggas ner. De 6 före detta militärherrarna var alla i Halmstad för att skola om sig till ICA-handlare. Jag har sällan träffat så glada människor som nyss fått sparken.
Ystad, min hemstad, är en gammal militärstad. På 1800-talet låg Kungliga Skånska Dragonregementet där. Det utvecklades till Södra Skånska Infanteriregementet som i sin tur utvecklades till Södra Skånska Regementet. Därefter förvandlades gamla P7 till Lv4, Skånska Luftvärnskåren och nyårsafton 1997 upphörde all militär verksamhet i staden. Idag är regementsområdet ett affärsområde med bland annat filmstudio, biograf, café, SPA-hotell, militärmuseum och man har gjort vackra bostäder av några av husen. Inte tal om saken – en spännande utveckling. Och nästan havsutsikt till alltihop – kan det bli bättre? Men inte alla var glada när beskedet om nedläggning kom. Det har sällan demonstrerats så mycket i Ystad. För hur skulle det gå för staden?
När jag var barn passerade jag regementet nästan dagligen. Vi lekte i skogen. Stod och hängde vid staketet, glodde in på alla grönklädda konstiga människor som gjorde konstiga rörelser i takt. Glodde på mångfalden av mössor. Vad betydde de olika färgerna och märkena? När jag blev tonåring arbetade jag som servitris. Serverade öl på öl på öl till lumparkillarna. Vi skulle vara glada för regementet, utan regementet, inga kroggäster, och inga killar på discona, inget nytt blod i stadens gener. Och utan regementet, inga jobb i Ystad.
Jag besökte Ystad förra veckan. Vädret avgjorde saken. Militärmuseumet. Äntligen fick jag se vad som pågått där inne. Innanför staketet. Nya ord kom till mitt ordförråd: Paradskvadron. Dragonofficersmässa och Landstormsförening. Jag fick ta del av hur grundutbildningen för kunglig strid med sabel gått till. Det var helt enkelt en fäktövning mellan två rockklädda herrar sittande på varsin träbock. Träsvärd svängande i handen. Jag fick lära mig skillnaden mellan ofältmässigt upprättad blinkstation och fältmässigt upprättad blinkstation. På en ofältmässigt upprättad blinkstation hade de glömt att gräva ner sig. Och jag fick äntligen se militärmössorna: Husarmössa, överstelöjtnantsmössa, ryttmästarmössa, manskapsmössa och fanjunkarmössa. Alla i olika färg, för olika ändamål och med olika status. Kaptensmössa, lägermössa, skärmössa och basker. Jag lärde mig att Vi gå över daggstänkta berg är en militärsång. Och äntligen fick jag gå på paradgatorna: Adlercreutzgatan, Björnstjernegatan och Elis Nilssons väg, den sistnämnde uppkallad efter självaste kaptenen kaptenen som var den som i slutet av 1800-talet hårt drev att Skånska Dragonregementet skulle förläggas i just Ystad. Utan honom skulle tydligen aldrig Ystad blivit en militärstad – se där, inga stora förändringar utan eldsjälar. Och ingen rök utan eld som man säger.
Men vi brinner ju för så olika saker. Riddaren Bror Tommy Borgström och Ystads stående teatersällskap driver hårt att det ska finnas förstklassig teater i Marsvinsholmsslott, varje sommar, i regn och i rusk och i solsken till allas vår glädje. Hoppas att de också får en lämplig gata uppkallad efter sig, tänker jag när jag står där på Elis Nilssons väg.
Bland annat företagarna i Ystad gick fackeltåg för regementets bevarande i Ystad. ”Näringslivet kräver Lv4 kvar” stod det på plakaten. Man tillverkade egna Vy-kort med texten: Lv4, Ja i Ystad. Dessa skickades tillsammans med 20 000 namnunderskrifter till försvarsministern och Ystads eget dansband spelade gratis och kommunstyrelsens ordförande höll flammande tal för regementets bevarande.
”Ställ er på kö” för att få lägga ner, sa en del på 90-talet när försvaret skulle bantas. Tänk nytt, ta chansen! Och jag kan inte säga annat. De där herrarna i bastun i Halmstad var mycket glada. Deras liv var på väg in i något nytt och spännande. Liksom Ystad också var, då på 90-talet. Och det har det också blivit, hela Ystad har blivit något nytt och spännande.